Jag är fruktansvärt mörkrädd!
Varför?
Ingen aning.
För vad?
För alla spöken som gömmer sig i mörkret så klart!
Nej men seriöst, mörkrädd är jag och har alltid varit. Jag började sova med lampan släck när jag träffade Robban och då var jag 22 år, lite illa.
Om jag behöver gå upp på toa mitt i natten skyndar jag snabbt för att tända lampan i hallen och under de få sekunder som det är becksvart i huset rullar varenda skräckfilm som jag någonsin sett på näthinnan.
Halvt på skämt, halvt på allvar brukar jag tänka att det är skönt att vi har djuren. Malte skyddar mig mot inkräktare i mänsklig form och katterna mot spöken, andar... you name it.
Haha jag är likadan. Tycker inte om när det är så mörkt att man inte ser någonting. Kul att du har börjat skriva mer ofta förresten och att det går bra på dagis :)
SvaraRadera