Lunchlycka

Det är helt ofrånkomligt att jag fullkomligt älskar mat. Även det enklaste kan vara otroligt gott, som min lunch idag. Att jag tyckte att den var så otroligt god kan ha någonting med att göra att jag nästan uteslutande har ätit sill och potatis till lunch sedan midsommar, men det är ju så otroligt gott det med.
En stor trumvirvel för lax, pasta med pesto och mammas och pappas egenodlade grönsaker.

Philip var inte så förtjust i sin mat idag men han skrattade gott åt mig och min överdrivna lycka vid matbordet.