Arbetsintervju

Idag har jag varit iväg på en arbetsintervju i Linköping, jag är extremt nöjd med mig själv att jag hittade dit jag skulle.  Men ute i god tid och förberedd efter att ha studerat färdvägen noga på eniro, plus att ha skrivit en lång fusklapp om hur jag skulle svänga i de olika rondellerna.
Väl inne i Linköping var det vägarbete på "min" gata, jag gav mig själv en stor klapp på axeln eftersom det var många minuter kvar på klockan och letade alternativa vägar. In till ett parkeringshus jag lyckades hitta utan några smärre problem, var rätt säker på att det låg nära till adressen jag skulle till vilket iof inte säger mycket eftersom mitt lokalsinne kan vara direkt kasst!
Men ute från parkeringshuset stod jag till och med på rätt gata, vilken tur! Istället för att springa upp och ner för gatan bestämde jag mig för att haffa någon människa och fråga efter adressen. Och vilka människor jag fick tag i sedan då! Det är helt underbart hur hjälpsamma helt främmande människor kan vara. Det finns hopp!
Intervjun tyckte jag gick bra, visst är det alltid lite pirrigt men jag tror nog att jag fick fram vem jag är.
Det var ett väldigt intressant jobb, verkligen någonting som jag väldigt gärna vill ha. Så nu är det bara att vänta och se, och hålla tummarna så klart.

Imorgon är det dags igen, fast i Norrköping denna gång. Får se vad det kan vara för någonting men jag ser det som enbart positivt att få komma ut och visa vem jag är.

Nu ska biceps få ett pass de sent glömmer och sedan blir det sofflocket för min del.

Jag och mina underbara egenheter

Jag, som många andra, älskar att bli omhållen när det är dags att sova. Det är mysigt, jag känner mig trygg, plus att det blir varmt och gott.
MEN så fort jag börjar slumra börjar jag åla ut från omfamningen eftersom jag tycker bäst om att sova helt utan kroppskontakt. Det är många gånger Robban hunnit somna innan mig och blir sur när jag väcker honom genom att ta mig ur omfamningen.
Om jag under natten skulle bli påprackad en omhållning är det säkert mysigt... så länge jag inte vaknar. Men om jag skulle vakna är det min tur att bli irriterad för sover gör jag som sagt bäst själv.

Förklarar min kärlek...

... till den underbara dammsugare!

Denna godaste av sötsaker får bli mitt bakprojekt denna vecka.

Det går bra nu...

Det dåliga humöret kom tillsammans med eftermiddagsslöheten men nytränad, svettig och luktandes mår jag så satans bra nu!
Ett ägg står och kokar och jag tänker inte snåla med majonäsen på min macka, för är det något jag kan så är det att äta majonäs. Svenska Hollywoodfruar börjar strax så det kan inte bli mycket bättre!

Halvt ensamstående i ett par veckor

Det känns lite konstigt och tomt här hemma, Philip är hemma så det är ljudligt i alla fall. En normal arbetsdag är snart slut men inte för Robban som har varit i Gävle idag och inte kommer hem förren ikväll. Han åkte innan Philip vaknade och kommer i bästa fall hem precis när Philip ska sova. Senare i veckan är han återigen borta men då är det även med övernattning. Samma sak nästa vecka.
Det finns ju roligare saker än att vara hemma "själv". Men jag siktar på helgen och tänker se till att vi gör någonting roligt tillsammans då istället.

Jag och mina underbara egenheter

När jag var liten sa mamma och pappa alltid "göra vid sig" istället för att göra sig i ordning, t.ex. när man skulle borsta tänderna på kvällen eller ta på sig kläderna och göra sig redo för dagen på morgnarna.
Detta har självfallet gjort att jag också säger att "jag ska bara gå och göra vid mig först" innan filmkvällen börjar här hemma. Jag har aldrig funderat särskilt mycket över denna fras förren i tonåren då kompisar som övernattade tittade väldigt frågande på mig när jag skulle gå och borsta tänderna på kvällen, de förstod inte alls vad jag menade.
Då visste jag inte att alla andra säger "göra sig iordning" vilket jag vet nu men jag håller fast vid "göra vid mig" enbart för att jag tycker det är originellt och väldigt charmigt.

Robban tyckte i början av vårt förhållande att denna fras var mycket egendomlig och när vi kände varandra tillräckligt väl klämde han fram att det lät som att jag skulle gå in på toaletten och ta livet av mig.
Det roliga är att det smittar av sig. Det började med att Robban började säga "göra vid sig" ett par gånger och svor sedan högt när han kom på sig själv. Nu säger han det för jämnan, men jag tror inte att han är medveten om det.

Slapparsöndag

Eftersom veckodagarna äntligen fått sin riktiga innebörd för mig nu ( förut var det lördag hela veckan) är det så skönt med en lugn och härlig söndag. Dagen började bra med att jag fick vakna av mig själv och inte för att klockan ringde eller för att Philip vaknat. Lite naivt blev jag förvånad över att vara pigg så tidigt på morgonen men det visade sig att klockan redan hunnit bli nio, skönt!
Efter en lång sconesfrukost gav vi oss ut i skogen för att plocka kantareller, en hel hink blev det denna gången också, ena frysen är helt fullproppad med kantareller nu. Philip fick en chans att premiärtesta sina stövlar och han verkligen älskade att gå i skogen. Han hjälpte mig till och med att plocka svamp och lade dem stolt i min påse. Jag måste ha missat helt att han blivit så stor,det var bara nyss han var min lilla lillsnutt men nu är han stora killen!

I skrivande stund ligger jag helt utslagen i soffan, för trött för att äta lunch, orkar inte ens sträcka mig efter fjärren och titta på tv. Så jag blir nog liggandes här en stund och bara njuter av det faktum att det är söndag.

Lördagsshopping

Det är lite smått och gott som Philip behöver ha på förskolan, stövlar var en sak så att han kan vara ute och busa i alla väder. Stövlar var alltså prio ett idag, jag tänkte köpa ett par oavsett utseende, därför blev jag så glad när vi hittade ett jättesött par!

Användningsområdet har han inte helt listat ut men det ger sig nog.

Ett par höstkängor fick också följa med hem, bra att ha.

Pyjamaser kan man aldrig få för många av.

Så var det byxor, de blir skitiga på fem minuter på förskolan så det behövs verkligen. Jeans har Philip till dödagar så jag tänkte att han skulle ha några mjukisbyxor men jag hittade inga snygga så det blev...

...jeans.
En blus som Philip säkert uppskattar om några år.

Och vad ännu bättre är uppskattar jag den väldigt mycket nu!!!
Fjantmaja nr1.

Sedan kanske jag har varit extra snäll på sistone... eller något för jag fick fina presenter utav Robban iform av en del underkläder.
Men de bilderna håller jag för mig själv.

Jag och mina underbara egenheter

Jag är fruktansvärt mörkrädd!
Varför?
Ingen aning.
För vad?
För alla spöken som gömmer sig i mörkret så klart!

Nej men seriöst, mörkrädd är jag och har alltid varit. Jag började sova med lampan släck när jag träffade Robban och då var jag 22 år, lite illa.
Om jag behöver gå upp på toa mitt i natten skyndar jag snabbt för att tända lampan i hallen och under de få sekunder som det är becksvart i huset rullar varenda skräckfilm som jag någonsin sett på näthinnan.
Halvt på skämt, halvt på allvar brukar jag tänka att det är skönt att vi har djuren. Malte skyddar mig mot inkräktare i mänsklig form och katterna mot spöken, andar... you name it.

Förskolestart

Nu är de två inskolningsveckorna klara på förskolan, som det numera heter men som egentligen är dagis.
Under dessa veckor har jag verkligen märkt vad som behövs mer ut av i garderoben. Byxor var det stor åtgång på och även stövlar behövs. Men det var lätt fixat efter en halv lördag på stan.
Men det nästan viktigaste till min stora grabb köpte jag igår på Lilla Snigel i Norrköping. En jättesöt liten barnbutik med retroleksaker, mycket i trä.
Min stora kille fick en skolväska!

Jag kunde inte motså denna ryggsäck när jag såg den i skyltfönstret, den fanns i en uppsättning olika djur med en uggla fick det till slut bli.
Jag fick den inslagen (bara för skojs skull) och Philip blev helt tokig när han fick sitt paket, han försökte verkligen slita upp det och få ut väskan.
När han väl fick tag i väskan sprang han och lade ner sin mjukisrottis i den.

Jag hade gärna lagt beslag på den där väskan jag med.

Gröna skrämmande saker

Imorse när jag stod och gjorde mitt framför spegeln började Philip skrika inne i sitt rum. När jag kommer in ser jag att han har dragit ut en av sina byrålådor som ramlade ner på golvet vilket han troligen blev skrämd utav. Ingen fara... tills jag ser vad som sitter på byrån!

En stor syrsa! Nu blev det en pluttsyrsa på bilden men det är bara för att jag inte vågade gå närmare med mobilen. Jag förstår inte varför jag ska ha sådana problem med kryp. Jag är verkligen rädd för dem även fast jag vet att rädslan är helt irrationell.

När vi ändå är inne på irrationella rädslor för gröna saker måste jag visa vad Philip fick av Lotta och Niklas i lördags.

Det är en väldigt mjuk och gosig krokodil som man kan fälla ut så att det blir en kudde. Väldigt snäll och omtänksamt av Lotta och Niklas. Bara det att Philip är lite smårädd för den. Det är bättre nu men han är fortfarande lite misstänksam gentemot den.
Men i lördags när han fick den var han väldigt rädd. Lite kul var det (fast inte för Philip) när Anders tog gosedjuret och snällt försökte ge den till Philip. När Philip skrek blev Anders ännu med frenetisk med mjukisdjuret eftersom han trodde att det var den Philip skrek efter. I själva verket ville Philip bara komma bort från, för honom, den skrämmande krokodilen.
Stackars unge och stackars Anders, men vi andra vuxna tyckte att det var lite kul. Men bara lite.

Jag och mina underbara egenheter

När jag har en skål med jordnötter framför mig pillar jag alltid ut de nötter som är hela, alltså de som inte har fallit isär än.
"Jasså, som en tvångstanke?" frågade en otrevlig klasskamrat på gymnasiet mig en gång.
Men nej, de är helt enkelt mycket godare.

Mycket jäkla anamma

Den där regelbundna träningen som aldrig blir av blir jag tokig på! Jag kommer igång och är flitig ett tag sedan förstörs det. Det är alltid samma visa, jag lovar mig själv att inte tappa regelbundenheten för att det jobbigaste är att börja om. Men så fort jag känner mig lite duktig börjar jag slarva.
Jag hoppar över en dag, en dag blir två och så vips har jag inte tränat på en månad.

Denna vecka är första gången på strax över en månad som jag har styrketränat. Jag har fått till två pass hemma och det är inte fy skam även om det inte har blivit några styrkerekord. Det var meningen att jag skulle åkt in till gymmet igår för att köra rygg, men det sket jag i. Skita i det tänkte jag göra idag med men till slut blev jag så arg och irriterad på mig själv att jag bara stack iväg. En spontanträning helt enkelt.
Ben blev det. Inget dunderpass, men jag var där och genomförde det!
Har till och med bildbevis på hur trött och glad jag är efter passet.

Vad härligt det skulle vara med en ny (vettig) mobil!

Jag är väl medveten om att bilden kan vara tagen på vilken toalett som helst. Men det är den inte, utan det är gymmet!

Bloglovin

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1970803/livet-i-bajsblojornas-land?claim=42kc278st8f">Följ min blogg med Bloglovin</a>


Jag har ju helt missat detta och vet fortfarande inte riktigt vad det är...

Jag och mina underbara egenheter

Det har jag en hel del utav (precis som alla andra), man skulle nästan kunna tro att jag samlade på dem. Men den jag tänker dela med mig av nu är rätt mild och en alldeles splitterny egenhet.
Om någon utav er som tittar in här då och då råkar ha missat det kan jag säga igen att jag är en människa som lägger upp dagsplaneringar och värdesätter mina rutiner. En morgonrutin som jag älskar är Morgonpasset i P3, det har faktiskt varit lite tufft i sommar då det har varit sommarpratare som var rent kassa enligt mig.
Men denna vecka har ÄNTLIGEN det riktiga Morgonpasset börjat igen, så radion SKA på direkt när jag kliver ur sängen. Det spelar ingen roll hur trött eller grinig jag är, jag blir ALLTID på bra humör utav Kodjo, Hanna och Martina. Jag är idel öra hela frukosten men sedan kommer kruxet. Förskolan.
När det är dags att åka dit är jag så snabb jag bara kan med Philip ut i bilen, radion står kvar på inne i huset så att jag ska missa så lite som möjligt. Bilen "panikstartar" jag så fort Philip sitter ordentligt fastspänd så att jag kan fortsätta lyssna på väg till förskolan. Väl framme blir det oundvikligen ett avbrott.
Hemma på uppfarten igen sitter jag kvar i bilen tills det kommer musik. Då passar jag på att småspringa in i huset, där radion står på. Kopplar in radion i mobilen, i med lurarna och drar med Malte ut på en promenad så jag verkligen kan suga i mig slutet av programmet.

Det är nog verkligen meningen att jag ska bo på landet. Det hade sett lagom kul ut om vi hade bott i ett villaområde och jag hade suttit på uppfarten och ugglat i bilen för att sedan rusa mot ytterdörren.

Bakprojekt del 2

Min deg är färdigjäst sedan länge och det var alltså sockerbullar som stod på tur, självfallet fyllde jag dem med mitt egna äppelmos.

Sockerbullar med äppelmos
En härlig utkavlad deg som väntar på att bli uppdelad i 40st fyrkanter och fyllda med kanelsmet och äppelmos.

Sedan var det meningen att jag skulle knyta fina små paket av varje fyrkant men i ärlighetens namn blev det kanske mest knöggel. Men fina blev de i på något sätt ändå inför jäsomgång två.

Färdiggräddade och väldoftande penslade jag "provsmaksbullarna"  med smör och doppade dem i socker.

Nu är jag partisk men fy tusan vad goda de blev!

Under tiden som jag bakade kramade Philip diskmaskinen och lyssnade till dess brummande, gullunge.

Jag hade tipsat Robban att jag skulle baka (men inte vad) så han kom hem lagom för att provsmaka, det fick bli vår mellis. Inte nyttigt och bra men den lilla tjockisen i mig mådde prima.
Det absolut trevligaste med dagen var ändå att det direkt lönade sig att baka, för med Robban kom även en blombukett med hem.

Imorgon är det dags för allvaret igen.

Unnardag

Idag tar jag en paus i allt jobbsökande och unnar mig själv egentid för att göra något jag tycker är roligt. Så jag har hamnat i köket för att prova på lite nya konstverk. Just nu sitter jag och väntar på att min deg ska jäsa färdigt.
Det jag har hunnit med hittills är Äppelmos med vanilj, första gången jag provar på detta men något måste jag göra när vi håller på att drunkna i äpplen.

Om rätt ska vara rätt är det bara att plocka fram stegen och ge sig ut och plocka äpplen i trädgården, vilket var precis vad jag gjorde.

Min fångst

In i köket för att skala och tärna. I med äpplena i den stora kastrullen med vatten och vaniljstång så att det får bli till mos.

Koka små äpplen , koka.

Sedan är det bara att tillsätta socker och konserveringsmedel. Vips så blev det ett riktigt gott äppelmos!

Nu så, lördagsbuset!

I lördags var vi som sagt inne i stan på augustifesten där vi mötte upp vänner och min familj.
Vi började med att hoppa... vi skulle bara titta med så blir det ju aldrig. Slutade med att vi "hoppade" nästan allihopa. Tanken var att jag skulle lägga upp ett filmklipp men det vill sig inte riktigt. Men "hoppet" var som ett bungyjump fast tvärtom. Man spändes fast på marken, linorna spändes och sedan sköts man upp och dinglade runt i luften som en vante, skitkul!
På kvällen, i väntan på fyrverkerierna, förtärde vi lite mindre nyttiga kalorier i flytande form.

Lotta och Niklas

En stilig man och min syster som är i full färd med att dokumentera

Oförmögen till seriösa kort

Lillsnutten hade det så skönt i sin vagn



Min reklampaus

Äntligen har jag fått arslet ur vagnen och fått till ett träningspass, underbart!
Inga bilder/filmer blir det ikväll heller, jag är på tok för upptagen med att kura i soffan till Svenska Hollywoodfruar och Filip och Fredrik.

Ny vecka, nya tag

Idag skulle jag ha stannat en halvtimme eller så tillsammans med Philip på förskolan, trodde jag ja. Philip sprang in som den lilla vilde han är, var glad över att återse sina fröknar så det var bara för mig att vända i dörren och åka hem.
"Om det känns bra för dig kan du åka hem igen" som den ena fröken sa. Vad ska man svara på det? Det känns bra att Philip trivs så bra och det känns bra att jag har förtroende för personalen. Men av egna, egoistiska skäl känns det inte bra, jag vill ju ha min lillsnutt hos mig.
Jag har rätt mycket att göra här hemma idag (som alltid), på så sätt är det skönt att vara själv. Men trots alla skitiga hörn kände jag att det var bäst att riva av dagen med en riktig rask promenad med Malte.
Och det hjälpe mot seperationsångesten måste jag säga.

Till roligare saker. I lördags spenderade vi eftermiddagen och kvällen på Augustifesten med familj och vänner, jag har hur många roliga bilder och klipp som helst som väntar på att bli upplagda. Så ikväll får det förhoppningsvis bli en bildfest här på bloggen.

Robbans lilla tjej

Jag har helt glömt bort att vi var och käkade glass i Söderköping i veckan... igen. Och de hade förnyat sig lite i form av krimskrams på glassen, Sebbe gillade den nya dekorationen.

Stackars stackars mamma

Idag hann jag vara med på förskolan i ca en halvtimme innan fröknarna frågade lite försiktigt om vi föräldrar kunde gå ifrån en stund. Absolut, inga problem tänker jag.
Tills de tillägger att vi kan åka hem om vi vill och komma tillbaka och hämta våra små efter lunch.
Hmm.. detta var jag inte förberedd på men nu sitter jag ändå hemma. Tomt och tyst är vad det är.

Förskoleuppdatering

Det känns så mycket bättre med hela tanken på förskola nu! Philip verkar trivas och det har gått bra de korta stunder jag har lämnat honom själv. Med handen på hjärtat kan  jag säga att personalen kanske får det svårt att bli av med mig för jag trivs hur bra som helst. Kan börja där jag med.
Över bara denna vecka tycker jag att min lilla lillsnutt har blivit så stor. De andra barnen äter själva och vi har alltid matat Philip, jag har helt enkelt trott att han varit för liten för något annat.
Men nu tränar han för fullt på att använda gaffel och sked, det går sådär och man måste vara med och peta en hel del men duktig det är han.

Bordsskicket ska vi inte tala om men det är som det ska vara.

Men visst krävs det mycket energi att lära sig nya saker och busa med andra barn. Jag tror aldrig att han har varit såhär trött efter lunch förut som han är nu, han vaknar inte ens när jag bär honom från bilen.

Det är klart att jag svämmar över utav stolthet!

Trött är bara förnamnet

Efter en halvsliten helg, dagisstart och en evighet av svamprensning ikväll är jag trött... och har ont i ryggen. Nu äntligen ska/får jag ta kväll. Denna helg fick huset helt stå och förfalla så jag hade verkligen en hel del att göra idag. Allt stök fick nöjet att vänta på att bli bortplockat utav mig nu ikväll för jag fick ett litet spontanbesök utav Johanna och Helen på dagen. Mycket trevligt så att skjuta upp alla tråkiga måsten var inga problem.
Allt var träning heter tänker jag verkligen skita i ikväll istället blir det två timmar framför The real housewives of Beverly Hills... nyttigt det med men på ett annat sätt bara.

Förskolestart

Idag var det dags för första dagen på förskolan och det blev minst sagt en stor hit. Philip trivdes som fisken i vattnet och blev faktiskt rätt arg på mig när det var dags att åka hem. Detta kommer helt klart att bli väldigt bra.

Vad mig själv anbelangar känner jag mig lite tom såhär efteråt. Allt var positivt men hur som är det ändå en förändring. Philip är så pass stor nu och det är dags för mig att komma ut i det riktiga livet och börja jobba.
Även det ska bli jättekul men visst känns det ändå konstigt och läskigt att ändra sin vardag, det har inte direkt varit svårt att vänja sig vid att gå hemma.
Vemod kan nog sammanfatta mina känslor. Fast så fort vi kommer in i hela karusellen kommer det bli hur bra som helst. Jag ser samtidigt väldigt mycket fram emot att komma ut på dagarna, träffa folk och framförallt åt att tjäna pengar.
Tiden har bara gått en aningen för snabbt.

Lunchlycka

Det är helt ofrånkomligt att jag fullkomligt älskar mat. Även det enklaste kan vara otroligt gott, som min lunch idag. Att jag tyckte att den var så otroligt god kan ha någonting med att göra att jag nästan uteslutande har ätit sill och potatis till lunch sedan midsommar, men det är ju så otroligt gott det med.
En stor trumvirvel för lax, pasta med pesto och mammas och pappas egenodlade grönsaker.

Philip var inte så förtjust i sin mat idag men han skrattade gott åt mig och min överdrivna lycka vid matbordet.

Finn två fel

Kastrullskåpet är tydligen ett helt perfekt ställe att lägga sina skor på. Speciellt bra är det eftersom det inte direkt är första stället som jag letar på.

Imorgon när hösten kom

Vad är det här? Det stora täcket fick följa med upp i soffan framför True blood igår kväll och det hade gärna fått följa med upp vid frukostbordet. Med andra ord är det kallt här. Det kanske inte ter sig bättre än så att det är hösten som börjar krypa fram.
Detta inlägg är helt utan tema och får sammanfatta alla de inlägg som bara har blivit skrivna i mitt huvud. Det åtfölj även utav en liten bildserie.
3:e skörden

Igår på eftermiddags promenaden skymtade vi några kantareller och sprang fort som tusan in i skogen med barnvagnen och allt. Kantarell galna som vi är skyndade vi sedan hem, slängde i oss lite middag, tog på oss utrustningen (stövlar, mjukiskläder och bärsele) och gav oss ut på allvar. Blev ingen dålig "fångst" inte.

Sist får det bli några bilder från kräftskivan, enbart för att det var så trevligt och gott.

Skål!

Jag lever

Här har det inte varit mycket aktivitet den senaste veckan men jag har haft fullt upp med annat. Nattan var här halva förra veckan och arbetsveckan avslutades med en trevlig kräftskiva med familjen. Min helg har varit rätt tung  och att då sitta och lägga ut all min huvudbry och ilska till hela världen har inte varit speciellt lockande.
Sist men inte minst är jag så provocerande trött på alla extremt ointressanta inlägg och uppdateringar att jag inte tänker bidra med mina.

Moster Natalie

Idag har jag förvarnat Philip om att Natalie kommer och hälsar på. Och eftersom Nattan är hans busmoster laddar han upp för fullt här hemma.
Han har verkligen fått dille på att klättra, han använder sin rutchbana som stege och ibland drar han ut lådorna till sin byrå så att det blir en stege upp.
Imorse fick det bli en kastrull som fick agera trappsteg så att han nådde den översta hyllan.

Jag har också löst mysteriet om var alla nappar har tagit vägen. Jag hittade en hel hög ute på tomten, under fönstret på kortsidan utav huset. Där fanns det som sagt några nappar tillsammans med lite leksaker.
Så Philip har alltså slängt ut dessa från övervåningen... Vad har vi gjort med honom?

Underbara vackra väder!

Vilket väder vi har här i Kimstad, äntligen lite riktig sommar igen! Dagarna går fort, precis som vanligt och så mycket som möjligt av tiden spenderar vi utomhus.
Idag när Robban kom hem från jobbet tog vi en spontantripp till Söderköping  för att äta glass på Smultronstället... igen.Kan det vara för 4:e eller 5:e gången i sommar? Men det är ju så gott!
Annars har jag och Philip spenderat dagen vid hans pool. Fick ett par jättefina kort på honom, lyckades knäppa en bild när han stod och kissade i poolen, sådant som jag tycker är kul. Men den bilden får bli till vårt privata fotoalbum.

När han senare hade tröttnat gick han vidare till Maltes vattenskål för att plaska där istället. Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Hej då dammråttor och diverse annan skit

Så var det värsta av semesterstöket bortstädat, det som finns kvar får också vara det till en regnig och mulen dag.  Vi har verkligen varit skitgrisar, det är ingen som har velat göra alla de där tråkiga måstena konstigt nog.
Gårdagens stora skörd av kantareller är också förvälld och ligger och väntar på att få bli en paj bland annat.

Tillbaka till verkligheten

Nu är semestern slut och vardagen tar över igen på gott och ont. Det är lite skönt ända att komma tillbaka till lite struktur och få iordning på hemmet som har "glömts bort" denna månad men jag hade inte tackat nej till att ha Robban hemma ett par veckor till. Igår kväll kändes det lite som att sommaren är över men tack och lov har jag och Philip två veckor till utav den att njuta av, sedan är det dags för snutten att börja på dagis.
Hur känns det då?
Vemodigt.

På tal om Philip så skrämde han slag på både mig och Robban igår. När vi vuxna stod i köket och fixade fick Philip härja fritt, precis som vanligt. Men när jag tittar upp sitter han på KÖKSBORDET!!! Då har han skjutit fram sin rutchbana till bordet och använd den som en stege.
Jag ångrar lite att jag inte tog kort på det men det var ingenting som jag tänkte på just i stunden.
Lilla rackarunge.