Yes! SOL

Jag är så simpel... jag är nämligen en riktig känslomänniska. Oftast är humöret på topp men när det är i botten så är det i botten. Spelar ingen roll hur självpeppande jag är då för det är och förblir skit!
Men så idag, när en så simpel sak som att solen tittar fram fylls jag återigen av positiva känslor och allt är så lätt. Så simpelt...

5-års trots? VILL INTE!

Det är inte alls en rolig dag, bara regnar och är grått. Blä, blä, blä! Vill inte gå hemma, vill inte städa, eller ta tag i det som borde ha tagits tag i här hemma för länge sedan. Vill inte åka in till stan heller och strosa runt för hur jäkla kul är det att gå och strosa när jag inte kan shoppa loss?
Vill ha vårkläder... vill absolut göra hemmet fint... Kan bli så irriterad på att bo såhär ibland, inte för att det är något fel på det egentligen men vi har inte satt våra avtryck än. Jag vill måla, ändra, riva, bygga och köpa in en massa snyggt, onödigt krimskrams!
Rabatterna måste antagligen fixas, någonting som jag struntade i förra året för då kunde jag skylla på att jag var gravid. Men det kan jag alltså inte nu... Idag är en VILL INTE dag.

Philip har iaf fått fylla upp sin vårgarderob lite med bland annat denna keps.

Och en liten hörna av hela huset duger idag och jag skulle kunna kalla den fin, min lilja har nämligen slagit ut.

Ett besök hos frisören får mig säkert på bättre humör. Men ärligt, jag ska bara toppa mig så jag skulle MYCKET hellre lägga de där 350 kronorna på någonting annat.
Fy satan att allt ska kosta pengar! Jag vill vara snygg, ha ett superfint hem och ha roligt, det är allt jag begär.

Miene slapparhelg

Gårdagskvällen blev precis lika bra som jag hade föreställt mig med god mat och bio (och trevligt sällskap förstås). Synd bara att någonting som jag har gått och längtat till i över en månad tog slut så snabbt.
Kvällen började på La Uva, min absoluta favoritrestaurang i Norrköping (annars också tror jag). Spansk tapas och hela bordet var fullt med små rätter. Som vanligt har vi det mest välfyllda bordet på hela restaurangen och som vanligt var talltikarna renslickade när vi var klara.
Efteråt såg vi " Hur många lingon finns det i världen", en väldigt härlig, rolig feel good film.

Men det som nästan slog allting var nog att få vakna upp i egen takt i morse, att slippa bli upptvingad. Att i lugn och rop fixa en brakfrukost med ägg, kex, frukter och scones. Precis inkommen från en 9km promenad i solen med Malte och har ett par timmar till på mig i "ensamhet" innan det bär iväg till Vingåker, Philip och 3-rätters.

Kyllingar

Nej, jag hade inte tagit kort på min kycklingwok som vi åt i veckan. Vilket betyder att jag inte kan tävla med den, vilket betyder att jag inte tänker bjuda på något recept just nu. Så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att den är mycket godare än någon wok man kan äta ute, till och med godare än Spicy Hot vilket säker en hel del... sukta.

Om någon har missat det är det FREDAG idag! Jag har gått och väntat på denna dag i över en månad så förväntningarna är höga. För idag kommer morfar och hämtar lilla barnbarnet och istället för att åka bort på middag/gå på krogen ska jag och Robban gå på dejt. ENSAMMA! Oj oj oj, trodde väl aldrig att jag skulle uppskatta "vuxentid" så mycket som jag faktiskt gör nu.
Och den absoluta höjdpunkten med hela dejten kommer vara att jag får med honom hem... oavsett han vill eller inte.

Kalasgott!

Jag blev inspirerad av Lotta att vara med i månadens matutmaning på Kalasgott. Det är en tävling som går ut på att man ska laga maträtter med kyckling i och eftersom vi äter kyckling så ofta så tänkte jag why not?
Visste inte ens vad Kalasgott var för någonting men det var en väldigt trevlig sida som numera ligger bland mina favoriter.
Jag har en hel del kycklingmåltider från denna vecka som jag skulle kunna vara med att tävla med men jag är osäker om jag har bilder på dem. Det var innan jag visste att det fanns någon tävling... fast det får bli morgondagens bekymmer att leta reda på.

Dagens kycklingrätt var en spicy currykyckling med ett högt betyg enligt oss här hemma.
På tre personer använde jag 3 kycklingfiléer som jag skar upp i småbitar, stekte i olivolja.
Kryddade med curry, gurkmeja och chili explosion (kan verkligen rekommendera den kryddan!)
Hällde i någon halv deciliter vatten och lät det puttra in sig ordentligt. När vattnet är bortkokat har man i en burk lätt creme fraiche.
Servera det med basmatiris och en grönsallad så har du en smarrig vardagsmåltid.

Jag är varken en mästerfotograf eller har en stor flashig kamera så då får mobilen ställa upp. Resultatet av bilden lämnar mycket att önska men maten smakade bra för det.

Energi eftersökes

Min kropp är i riktig obalans just nu. Började igår eftermiddag med ett rejält illamående och avslutades i
något migränliknande tillstånd.
Vaken halva natten medan huvudet bara malde både utav värk och "djupa", jobbiga tankar.
Och idag känns det som jag har blivit manglad, överkörd och totalt tillplattad. Jag har ingen kraft över huvud taget. Gick och flämtade som en stor sugga på promenaden. Nej, som sagt. Min kropp vill inte alls idag av någon anledning.
Och det är lagom kul att se alla grushögar som Malte hela tiden släpar in... tror aldrig jag har dammsugit och torkat golven så frekvent som nu.
Men imorgon är det fredag och då blir allting bra för då ska jag på date!

Ytterligare vårtecken

Att kunna sitta och gotta sig i solen utan jacka är definitivt ett vårtecken.

Sådär, 10kg lättare och nyss inkommen från det härliga vädret. Träffade på en älg som var lite väl nära för att jag skulle vara bekväm , vem sa att det inte var spännande på landet?
Hade en enormt bra idé igår kväll som gick ut på att jag ska gå upp en timme innan Philip, låna Sebastians cykel och ge mig ut på en 9km runda om morgnarna.
Tänkte börja redan imorse tills jag kom  på att jag ju faktiskt är mörkrädd, är det ljust vid sex på morgonen?
Bäst att ställa klocan och titta ut och ge mig ut imorgon istället kom jag på då. Eller ännu bättre kom jag fram till var att inte ställa klockan alls utan istället vakna av ren viljestyrka för att tittta ut...
Snacka om att ha motivation! Nu ska jag anmäla mig till ett förhoppningsvis underbart boxpass... hoppas att det är fullt.

Vår!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu har jag tjatat om rätt länge att det känns som vår ute, men det kan jag inte säga längre för nu är det fasiken vår!
Första tecknet är när snödropparna ploppar upp.

Ett annat rätt tydligt tecken är när det visar 27,7grader inne! What the? Sällsynt tillfälle på morgonkvisten då solen ligger precis "rätt". Längtar tills i sommar då det bara är att öppna upp till korsdrag så det problemet är löst.

Nu ska vi skynda ut så att vi hinner med en promenad medan morgonpasset i P3 fortfarande sänds.
Har fått ett superryck nu igen på att vilja komma i form. Inget att ta på stort allvar dock eftersom jag får ett ryck ungefär varannan vecka. Men 1 timmes promenad och sedan lite god mat på det sedan har jag säkert gått ner 10 kg.

Date

Räknar ner och väntar på fredagen för då ska jag på date! År och dagar sedan sen sist känns det som så det är mer än efterlängtat.

Lilla knytet håller på att bli stor

En liten snusmumrik som kan ha varit ett par månader gammal på sin höjd.

Long time no see...
Nu roar han sig istället med att åka rymdskepp och öva på att knalla runt med gåvagnen.

Absoluta favoritplatsen att leka på är dock badrummet... konstigt nog.

Vardagslyx

Igår hade jag en av de bästa dagarna på länge här hemma. En riktig mysdag med en massa lek.
Det underbara med gårdagen började med att ungefär någon timme efter att Robban hade åkt till jobbet vreds en nyckel om i ytterdörren och Robban är hemma igen. Stressad till tusen ropar han att jag måste skynda mig ner för att han måste åka till något möte.
När jag kommer ner står han med en liten konditiorikartong bakom ryggen som han sträcker fram mot mig innan han rusar iväg igen.
Underbart! Jag har aldrig varit speciellt förtjust i kakor eller bakverk innan men det blev det ändring på när jag väntade Philip, så länge det inte är centimetersvis med grädde på.

Med bakverket i sikte bestämmer jag mig att kunna sätta mig ner (själv) i lugn och ro och bara njuta. Och för att kunna göra det var det en hel del annat att göra först. Men till sist så.

Efter att ha gjort mig själv och hemmet skinande rena, lagt Philip för en tupplur satte jag på en rulle med härliga Mark Wahlberg och Christian Bale och bara NJÖT! (hann till och med måla naglarna)
Visade sig att bakelsen var en citronhistoria med maräng. Bland det godaste jag någonsin har ätit, jag som älskar allt som är surt/syrligt. Och det absolut bästa var att den var riktigt STOR.
Min älskling känner mig och jag blev påmind om vilken otrolig tur jag har.

Hål i huvudet

Jag vet att det är en väldigt lustig tid på dygnet för att sitta och blogga men nu har jag legat och vridit och vänt på mig ett bra tag så jag antog att det var lika bra att gå upp och få ur sig allt som snurrar i huvudet.
Vet inte hur jag kom in på det men jag låg och tänkte på möten mellan olika personer i största allmänhet och på min, ska jag kalla det blyghet kanske i synnerhet.
Ibland stör jag mig så fruktansvärt på att jag har svårt att slappna av i nya människors sällskap. I en del grupper kan man falla in i direkt men hur ofta träffar man nya människor som man är totalt avslappnade med på en gång? Jag gör det inte så ofta i alla fall.
Och även fast jag antar att de allra flesta känner en viss nervositet eller osäkerhet i nya sällskap beundrar jag verkligen de där supersocialt begåvade typerna som i alla fall utåt sett verkar så satans avslappnade och säkra! Tänka sig vad skönt.
Jag censurerar mig själv, pratar på för att vara trevlig men passar mig noga för att visa minsta gnutta av vem Josephine är. Förut har det skett helt omedvetet och det är egentligen inte fören de senaste åren som jag har kommit underfund med hur jag beter mig och varför.
Självfallet bottnar det i rädsla. Rädsla för vad andra ska tycka om mig och framför allt rädlsa för att bli sårad... eller värst av allt, bli skrattat åt.
Helt irrationella rädslor som jag vet precis vad de bottnar i och därmed borde det inte vara så svårt att försöka gå över och övervinna dessa rädslor. Men det är det.

Ifrån de tankegångarna kommer jag osökt till tankar om hur jag vill vara som mammma. Jag vill aboslut att Philip ska vara säkrare och ha ett bättre självförstroende än vad jag hade när det är dags att släppa ut honom i världen. Fast därför är det också skönt att jag är medveten om mina egna fel och brister för att veta hur jag INTE ska göra med honom och vad jag INTE ska föra vidare.

Det här med att censurera sig själv då? Jag har bloggat i många år nu på olika bloggar och först började jag anonymt och öste ur mig precis allt. Skönt på ett sätt men otroligt tråkigt att vara anonym. Sedan startade jag upp en blogg med namn och till och med en liten bild på mig själv och bestämde mig för att vara totalt ärlig utan att hänga ut någon. Fast då var livet mest olika fester och nya killar, lätt och smidigt bara så visst blev det viss men ändå nödvändig censurering.
Men nu? Om jag inte har något sockersött att skriva så skriver jag inte och därmed har bloggen tappat sitt ursprungliga syfte för mig vilket var att det skulle vara ett ventelationshål.
Jag vill inte att familjen ska få veta det innersta för jag vill inte ta några diskussioner om vad man borde/inte borde skriva. Jag vill inte skriva för långa inlägg för det orkar ändå ingen läsa och jag vill inte vara för negativ.
Jag tänker mycket på mig själv som ett varumärke och vad bloggen kommer förmedla  till bland annat kommande arbetsgivare.
Så jäkla mycket som jag inte ska eller borde göra bara. Men nu förfaller det sig även som så att jag är mänsklig. Allt är inte sockersött hela tiden och det är okej om det låter lite mer negativt ibland.
Jag är rätt pivat av mig och jag tycker ändå att det är rätt att tänka på sig själv lite som ett varumärke för jag vill fortfarande framstå på ett bra sätt men att framstå på ett bra sätt behöver inte betyda att hela personligheten suddas ut och ersätts med ett tomt, tillgjort skal.
Jag ska tillföra någonting som inte har funnits med alls på den här bloggen, dvs mig, Josephine.

Sådär ventelationshål, nu kan jag somna igen.

Hur man får sig ett bad

Först ska man se till så att mamma vänder sig om ett par minuter, vara snabb som bara den att ta och få upp locket på babyoljan. Sedan är det bara att tömma hela över sig själv och varför inte fortsätta med golvet när man ändå håller på?

Som på beställning tappas då ett bad upp men om mamma inte förstår hur brådskande ett bad är (utan istället torkar upp allt klet från golvet) så får man ta saken i egna händer och försöka hoppa i själv.

Okej, nu har hon fattat galoppen och såhär glad ska man vara när man får som man vill!

Uppdrag slutfört.

Min nya kärlek

I förrgår gick dammsugaren sönder, en smärre katastrof i ett hem med två långhåriga katter, en hund som fäller till förbannelse och en bebis som vill krypa runt i alltihop. Robban fick ta fram stora plånboken och åka in och köpa en ny dammsugare. Inte ett dugg kul att lägga pengar på sådant när man istället kan köpa något roligt. Särskilt inte när det absolut inte var något fel på den gamla dammsugaren, förutom att den gick sönder då. Eller att det inte var något fel på den var vad jag trodde...
Men efter en tur med det nya exemplaret har jag insett att exdammsugaren var en överviktig latis med skrattretande kort slang. Mitt nytillskott däremot är snygg, liten, otroligt smidig, flitig och med en enorm slang! Jag är nykär.

True Love

Helgen

Jag har gått och väntat på att få lägga upp mina maffiga burgare med hemmagjord dressing och coleslaw som jag bjöd på i lördags men självfallet glömde jag att ta kort. De blev goda och fina i alla fall. Kvällen blev också väldigt trevlig med sköna människor och rätt låtar som gick vidare i melodifestivalen.

Imorgon blir Philip 9 månader, har lärt sig att klappa händerna så nu sitter han och applåderar sig själv vid middagsbordet. Underbara unge.
Imorgon bär det av till bvc för vägning och mätning, det var ett bra tag sedan sist så det ska faktiskt bli spännande att se i siffror hur stor han har blivit. Ny sjuksköterska och efter imorgon bli det också ny vårdcentral för vår del.

Nästan redo för gäster

*pust* Nu är vi så gott som klara här hemma. Maten är gjord/förberedd och huset är dammsuget. Promenad har också hunnits med. bordet väntar på att bli dukat och jag behöver en drastisk makeover sedan ser jag fram emot en härlig kväll!

Meny

På lördag ska vi he lite trevligt folk över ochj bjuda på mat. Var relativt nöjd med den meny jag hade satt ihop men nu fick jag reda på att även ägg och kyckling är uteslutet. Vad tusan! Bara att börja om.
Men vad i *piip* ska vi äta när fisk, skaldjur, nötter, lök, ägg och kyckling går bort?
HJÄLP!

Drömmar

Det här med drömmar på nätterna tycker jag är väldigt intressant. Särskilt när de är väldigt konstiga, kanske har någon symbolik som man måste gå och grubbla på och överanalysera.

Jag tror nämligen att våra drömmar är ett sätt för det undermedvetna att spela fritt, när vi är helt avslappnade och saknar spärrar. Fast bara för att det undermedvetna har fritt spelrum tror jag inte att allt behöver vara glasklart utan att det istället ofta handlar om symbolik. Jag tror alltså att drömmar i de allra flesta fall betyder någonting eller är ett sätt att bearbeta någon känsla.

Då till min dröm inatt som jag tyckte var så otippad och lustig att jag låg vaken efteråt och försökte memorera för att inte glömma bort den.

Drömmen handlade om att jag cyklade runt i Stockholm och varstans dök Brad Pitt upp promenerandes med en barnvagn med en flickbebis i. När jag hade sett honom för sjuttioelfte gången tog jag mod till mig och cyklade fram och började prata med honom på pinsamt knacklig engelska.

Samtidigt som han sa att han tyckte det var så jobbigt att bli igenkänd överallt och att aldrig få vara ifred pratade han glatt på och var trevlig.

Jag ville inte vara i vägen eller till besvär så jag försökte få samtalet kort och frågade om jag fick ta ett kort på oss tillsammans. Givetvis fick jag det!

Vi tog flera stycken med huvudet tätt tillsammans men ingen av korten blev bra. För på alla kort såg Brad Pitt ut som "Lill-Erik" som var med i gårdagens "Halv åtta hos mig".

En rockkille med långt, svart hår.

                                                    

Vad tusan kan den drömmen ha handlat om?