Igår när Philip sov middag tog jag med mig Malte ut och passade på att borsta av uppfarten från barr och all möjlig annan skit. Usch, tyngre, tråkigare och tog mycket längre tid tog det än vad jag trodde från början.
När jag hade fått ihop en skaplig hög lade jag denna i en hink för att sedan slänga i en stor hög av grenar som vi kallar kompost.
Knallar ut i det höga gräset till komposten och börjar slänga ut innehållet i min hink då en väldigt stor ödla börjar springa iväg från komposten.
Jag hinner tänka "oj! vilken stor ödla, vad häftigt! Vad konstigt att jag inte såg den när den var så nära."
Sedan börjar det rassla lite mer och precis brevid där ödlan hade varit, bara en halv meter ifrån mig ligger den största ormen jag någonsin sett i fritt tillstånd! Lång, tjock och svart. Antar att det bara var en snok men det spelar ingen roll för det var en stor jäkla ORM!
Det är tur att vi bor på landet för jag skrek och skrek och skrek. Malte kommer rusandes och undrar vad som är fel sedan hör han hur det rasslar i komposthögen och blir väldigt nyfiken.
Jag skriker ännu mer men vid det här laget har chocken lagt sig, jag känner mig lite dum så istället för att bara skrika rakt ut så skriker jag "orm" (ifall någon av grannarna hör och börjar fundera över vilka allvarliga fel jag har).
När Malte står där och bökar ser jag bara framför mig hur han glatt kommer sticka upp huvudet med en stor orm i käften som han kommer börja springa runt med och antagligen jaga mig med.
Men det hände som tur var inte.
Usch och fy... så nu är jag rädd för ormar.
Oj får ångest av att bara läsa inlägget. På senaste år har jag blivit jätterädd för ormar och får näst intill panikångest när jag ser en. Och vist är det läskigt när man har en hund som sticker ner nosen överallt där något spännande verkar vara. Har du sett matbloggen jag tipsade om i min blogg förresten? Tänkte det kunde vara något för dig... Kram
SvaraRadera