Föd upp små underbarn som försörjer dig på ålderns höst - välj internat!

Igårkväll fastnade jag framför en lättsmält dokumentär på 4:an, gjord för den stora massan. Mig lyckades den dra in i alla fall då den handlade om brittiska föräldrar som skickade iväg sina barn på internatskola.
Jaha, ok... so what?
De skickade iväg sina små 8-åringar att bo hemifrån, de fick komma hem vissa helger och föräldrarna hade chans att få hälsa på 1 timme i veckan, spontant kände jag att det kändes FEL!
Programmet var upplagt som så att tittaren fick följa fyra stycken familjer under det första året som deras flickor gick på internatskola. Vi fick se en massa tårar och hemlängtan och det hela slutade med att alla var lyckliga, både föräldrarna och barnen och internatskolan höjdes till skyarna. Fantastiskt!

Detta reagerade jag på:

1. Första veckans föräldrabesök. Det var inte alla föräldrar som kunde komma och hälsa på sina barn men man fick se en utav mammorna komma dit och krama och pussa på sin 8-åriga dotter. Kompisen (vars mamma inte kunde komma) sprang också fram till sin kompis mamma (som hon aldrig hade träffat) och kramade frenetiskt. Hon ville också vara med på ett hörn, få beröring och känna kärlek. Usch, gör ont i mig.
2. Föräldrarna uppmanades av skolan att INTE ringa sina barn för ofta för att undvika hemlängtan. Gör ont i mig.
3. Första helgen barnen fick komma hem satt ena flickan mest hela tiden i sin mammas famn, ihopkurad som en liten bebis och sög på tummen. Gör ont i mig.
4. Många av de äldre barnen (typ 10, 12 någonting) valde ofta att inte åka hem på helgerna. Inte enbart för att skolan hade så mycket roliga aktiviteter att erbjuda utan de visste att de skulle få en fruktansvärt hemlängtan efteråt. Så de valde hellre att inte träffa sin familj för att hemlängtan skulle göra för ont. Behöver jag säga någonting?
5. En del barn saknade inte sina föräldrar alls. Duktiga barn! De har lärt sig att förtränga sina känslor och hemlängtan för att det ska göra mindre ont...

De positiva aspekterna: Barnen får en riktigt bra utbildning och kommer förmodligen ha bra jobb och en fet lön som vuxna. De lär sig tidigt att vara självständiga.
Och de negativa: De lär sig FÖR tidigt att vara FÖR självständiga. De lär sig undertrycka sina känslor och kommer förmodligen ha med sig detta in i vuxenlivet (men de blir ju effektiva, Hurra!).
Många känner nog sig bortlämnade och övergivna och kommer kanske ha svårt senare i livet att släppa andra människor nära inpå sig i rädsla att bli sårade igen.

Jag behöver inte skriva mer om vad jag tycker om detta, det framgår nog rätt tydligt ändå.