Mer mat!

Jag är inne i en period nu igen då jag tycker det är kul att laga mat, titta på recept och prova nya rätter. Härligt är det!
Idag gjorde jag en helstekt kyckling med chili och citron. Jag som älskar kyckling tyckte att det var jättesmarrigt.

Receptet hittar du HÄR.

Wok

Vill dela med mig av ett recept som jag tyckte var väldigt gott. Jag har blivit helt såld på olika woker och denna tyckte jag var lite rolig eftersom den var med ris istället för nudlar.
Wok måste vara bland den mest tacksamma mat att laga, det går snabbt, är enkelt och är väldigt gott!

4portioner Kyckling och tigerräkswok
Strimla och stek 3st kycklingfiléer i olja och vitlök. Lägg i lite tigerräkor och låt steka med i slutet. Ta sedan bort från vämen.
Mät upp 3dl jasminris och 6dl vatten och lite salt, småkoka i 20min.
Strimla 1 purjolök och 2st morötter. Dela minimajs från 1 burk i mindre bitar. Stek grönsakerna i wokpanna eller teflonpanna i olja på hög värme i högst 5minuter.
Lägg i kycklingen, det färdigkokta riset, och 3msk sambal oelek. Rör om allt och toppa med cashewnötter.
Mumma!

Suverän start på veckan

Denna helg har vi bland annat varit hos Anders och firat honom och tryckt i oss en massa god smörgåstårta som han bjöd på. Det dåliga samvetet brukar inte kicka in så ofta hos mig eftersom jag har blivit effektiv på att döva det, oftast med ännu mer mat. Men när Anders berättade att han både gymat och sprungit milen för att kompensera smörgåstårtan stack det allt till i mig lite.
Så imorse gick alarmet av klockan sex. Tänkte smyga iväg till gymmet innan Robban skulle jobba och innan Philip vaknade. Hinner inte mycket mer än att sätta fötterna utanför sängen innan ungen vaknar.
Är det inte typiskt?
Nattar om Philip, Robban kliver upp ändå... så mycket för att smyga men iväg kom jag och hann med 40 minuter på crossen. Det var till och med skönt! Eftersom det nu för tiden är ovanligt att se mig på gymmet och att jag därmed aldrig får skryta om det passar jag på att göra det nu.
Vad bättre är att det var LÄNGESEDAN frukosten smakade såhär gott.

Lust

Om det är någon som mot förmodan sitter på morgonen och lyssnar på rix morgonzoo, Adam och Gry eller liknande har ni verkligen missat något! Det spelar ingen roll hur träligt man kan må när det är dags att kliva upp ur sängen om morgnarna, på med P3 och Morgonpasset så känns allt mycket bättre.
Känner mig visserligen  lite dum när jag sitter vid matbordet och skrattar för mig själv men Philip tror åtminstone att jag skrattar åt honom så han blir överlycklig.

P3 är med i min egna kampanj att hitta mer lustfyllda saker i livet. För tro det eller ej men det blir ruskigt enformigt att gå hemma hela dagarna. Pratar öronen av Philip och djuren och ännu värre blir det när Robban kommer hem. Sedan (med handen på hjärtat) längtar jag inte ut i arbetslivet heller.
Men jag vill inte att varje dag ska gå i slentrian och att allt ska vara lite lagom grått och tråkigt. Att städa, tvätta och allt annat som hör ett hushåll till är bland det värsta jag vet men jag verkar samtidigt ha växt upp så pass mycket att jag inte klarar av att leva i en svinstia så skiten måste ju göras... av mig.
Så nu letar jag med ljus och lykta efter en hobby som jag kan förlora mig i och som gör alla andra sysslor lite lättare. Ska börja dagen med att bada Philip, det blir jag ALLTID glad utav.
Och en hobby.... jag har fått för mig att jag ska plöja igenom lite klassiker så Jane Austens "Övertalning" ligger på nattduksbordet och en duk som jag ska brodera väntas hem med posten.

Jag hör hur det låter. Gamla klassiker och broderi. Herre min tid, vad tog den hurtiga parytjejen vägen?
Fast jag tror nog att innerst inne har jag aldrig varit roligare än såhär, och dammiga böcker och handarbeten är rätt kul...

Världens finaste kille såhär en tisdagsmorgon

Sjukhuset

Idag har vi tagit en tripp in till Linköping och sjukhuset där vi träffade en logoped och en örondoktor som kikade efter vätska i Philips öron. Mötet med logopeden var väl ungefär som väntat, hon sa ingenting nytt utan mer vad vi kunde tänka på här hemma. Men det mötet kändes väl lite överflödigt.
Läkaren hittade vätska på samma ställe som sist så inget nytt där heller. Vad jag egentligen vill veta (när det blir en operation) fick jag inte reda på. Så imorgon blir det att ringa runt och jaga efter kirurgen... fy satan att jag hela tiden måste ringa runt och tjata och att ingenting bara kan sköta sig av sig självt.  Men så är det, bara att lyfta telefonen.
Så mycket frågor förutom operationsfrågor går vi nog inte och funderar på här hemma, jag tänker ju aldrig på att han har gomspalt och skönt är väl det.

Mat, mat, hela tiden mat

Denna helg var det tänkt att Lotta och Niklas skulle komma på besök men vi avboka det eftersom vi har varit så himla trötta pga våra upphackade nätter. Även fast det var tråkigt har det varit jätteskönt att lägga sig tidigt på kvällarna. Typiskt nog har Philip aldirg sovit bättre än vad han gör nu. Det tog en natt med att jag inte lyfte upp honom sedan lärde han sig det och kommer till ro nästan helt själv.

Jo, mat har det blivit denna helg. Så in i norden, men det har varit kul att exprimentera lite med nya recept.
I fredags hade vi lite skaldjurstema här hemma med starka tigerräkor på spett och färska räkor med lite härliga röror till. Bilderna blev inte jättebra direkt, hade tydligen svårt att hålla mobilen stadigt, men lite ser man.

Igår åt vi Coq au vin, skitgott verkligen och en jordnöts och mjölkchokladpaj till efterrätt. Syndigt gott.

Härlig mathelg alltså...

*trumvirvel*

Då var det fredag igen och mina fredagar börjar alltid med "invägning" innan jag påbörjar helgens härliga frossande.

Som vanligt har styrketräningen blivit lidande men ett pass har jag fått till i alla fall. Promenader har det åtminstone varit mer utav och maten har jag skött så gott som felfritt. Bra mat, var tredje timme bla bla.

Vågen visade på -0,7kg och det får jag vara nöjd med.

Fast jag vet att siffrorna hade kunnat vara lite lägre om jag hade hållit tre pass i gymmet men jag har ju hela helgen på mig...

0,5kg kvar till prepregnancy!

Om det är för bra för att vara sant...

Detta är helt otroligt eller bara ett taskigt sammanträffande. Men efter att ha suttit uppe halva natten igår och vägrat ta upp Philip utan istället suttit brevid och tröstat så somnade han av sig själv på dagen igår för första gången någonsin! Jag satte honom i sängen, han lade sig ner, tog nappen, gnällde men somnade efter tio minuter.
Och igår kväll somnade han nio, NIO! Egen tid på kvällen hör inte till det vanliga men pessimist som jag kan vara ibland så räknade jag med en pigg bebis vid fyra snåret på morgonen. Men nej då, han sov HELA natten! Jäklar säger jag bara.
Men jag vågar inte riktigt tro på än att det är såhär våra kvällar och nätter kommer att se ut men vi får väl se hur det går ikväll. Men om det nu gick såhär fort att få honom att somna själv skulle jag ha tagit tag i det för två månader sedan.

Sjukligt trött

Jag mår riktigt, riktigt dåligt. Två veckors dålig sömn och inatt nådde det kulmen, det blir ju bara värre och värre! Jag går upp, oftast flera gånger per natt, tar upp Philip och vaggar honom till sömns i famnen.
Han börjar bli tung och det känns i ryggen vill jag lova.
Efter att ha gjort precis samma sak som alltid inatt och han ändå vaknar vid tredje nedläggningsförsöket bestämde jag mig för att ge upp. Det blir ändå snart ohållbart att stå och gunga honom i famnen och jag vill inte så småningom ha en 2-åring som ska vaggas till sömns för att alls kunna sova.

Så inatt när han ändå vägrade min metod bestämde jag mig för att inte ta upp honom. Följa ett av bvc-sköterskans råd och sitta brevid sängen, trösta, sjunga, gå ut ur rummet när han lugnat sig för att efter några minuters skrik komma in igen och börja om från början. Fy vad jobbigt det var! Inte alls kul att sitta brevid när jag vet att han slutar skrika om jag tar upp honom. Men det tog bara en knapp timme sedan somnade han av sig själv och sov fram till nio imorse. Helt otroligt!
Innan jag provade att ha honom kvar i sängen så hade jag stått 2,5 timme och vaggat honom och såhär i efterhand var det MYCKET jobbigare. Jag tror på det här. Det får bli några helvetesnätter nu och sova på dagarna för det vore helt fantastiskt om Philip lärde sig att somna själv i sängen.

Det dåliga samvetet är också på topp eftersom vi hade tänkt åka in och leka lite idag men tanken på att ens försöka vara alert och trevlig är tröttsam. Så ingen bebislek idag för att jag är för trött... känns inte som en tillräcklig anledning och jag känner mig oerhörd dålig men det är så det är. Nya, förhoppningsvis piggare, tag imorgon.

Förmågan att få en bebis att somna tidigt är en konstform som jag inte bemästrar

Dessa veckor som Philip har haft seperationsångest, tandont eller vad det nu kan vara börjar sätta sina spår. En del nätter är helt ok då han bara vaknar en gång men som inatt vaknade han TRE gånger. Jag börjar bli sliten, är ju bortskämd med en kille som sover hela nätter annars. Och att somna tidigt funkar inte heller för herrn, han somnar i princip aldrig innan 22:00 och jag har ingen aning om hur jag ska bryta det mönstret.
När vi höll på och försökte genom att hålla honom vaken mera på dagarna resulterade det bara i att han somnade ännu senare... så vi har lagt ner det.
Han är sju månader, att säga åt honom att ligga i sängen klockan 19:00 och försöka sova funkar så klart inte.

Gårdagen på öppna förskolan var hur som helst väldigt rolig. Man kan ju tycka att snutten borde ha blivit trött av att skoja så mycket där men han höll nog vakenrekord igår.
Eftersom vi skulle in till stan hade jag en ursäkt till att piffa till mig och jag tyckte att slutresultatet blev väldigt bra så jag förtjänar en liten egobild. (var ju otroligt längesedan jag lade ut en sådan)
Bortsett från min stirriga blick (som var frustration över att jag sällan lyckas slappna av och bli bra på kort) är jag väldigt nöjd.

Philip satt och bekanta sig med sin tandborste under tiden och undrade antagligen vart hans vanliga mamma med mjukisbyxor och uppsatt hår hade tagit vägen.

Som vanligt skriver jag inte många rader på helgerna men det orkas helt enkelt inte med. Pappa var här i fredags efter jobbet och tog med sig Philip hem till sig för det vankades utgång med bowling och mat för Robban och mig. Kvällen började bra men utvecklades rätt snabbt till det sämre, såhär i efterhand är jag arg på mig själv att jag slösade barnvakt på den helgen. Men det är alltid lätt att vara efterklok.

Annars händer det som vanligt inte alltför mycket här. Vi ska iväg till öppna förskolan idag vilket ska bli skitkul! Vi har ju bara varit där en gång, trots att jag hade som mål att komma iväg en gång i veckan. Blev inte så... sen blev det kallt och jag kan inte köra min satans bil så de sista månaderna har det varit ofrivillig frånvaro från öppna förskolan... jävla bil!

På tal om ingenting så håller mitt originella nyårslöfte i sig i alla fall och dagens promenad är avklarad. Är jätteglad över att Philip har accepterat att sitta i vagnen nu men likt förbannat somnar han på två röda, gosungen.

Fredagsinvägning

Då har jag stått på den där förbannade vågen idag igen. Jul och nyårshelgen har jag inte varit snäll mot mig själv och förra veckan vägde jag närmare 60kg, nästan 2kg upp. Det är inte överdrivet roligt när till och med "tjockiskläderna" sitter åt.
Denna veckan kände jag på mig att det skulle peka neråt och det gjorde det verkligen! Tillbaka till mina 58 igen och den lägsta vikten efter graviditeten. Men denna gång ska jag inte göra samma misstag som ALLTID annars, att belöna min "duktighet" med en massa god mat och tänka "men jag har ju gått ner i vikt".
Nästa vecka ska vågen stå under 58kg så det så!
Så vad har jag gjort annorlunda denna vecka? För det första har jag TRÄNAT sedan har jag försökt tänka lite på portionsstorlekarna och att äta bra och mättande mat.

Sedan är inte vad som står på vågen det viktigaste i världen men jag vill gärna se bättre ut i kroppen än vad jag gör just nu. Jag kommer aldrig bli någon fitnessguru för jag har inte tid eller är ens villig att lägga den tiden som krävs på gymet. 3ggr i veckan vill jag köra och kroppen kommer nog bli riktigt bra på det ändå.
Lite tråkigt är det allt att se alla förändringar efter graviditeten, det är ingenting som blivit totaldemolerat men det krävs lite träning på min numera lite "mysigare" kropp. Vill gärna se att rumpan åker upp någon centimetare, att lår och armar får en fast och fin form igen. Och det viktigaste, min underbara MIDJA vill jag verkligen återskapa.

Forts. sjukvården

Lite smått irriterad var jag allt igår när läkarsekreteraren jag hade pratat med inte ringde upp, inte heller har hon ringt idag. Men så vid lunch hade det dimpt ner ett litet kuvert med en kallelse till logopeden, det gick snabbt så jag är glad. Tiden till hörselläkare hade hon kanske glömt bort för någon tid dit har jag inte fått.
Men man kan inte få allt. Istället får öron-näsa-hals kliniken i Linköping äran att än en gång prata med mig imorgon.

*dregel*

Inatt har Philip inte varit snäll mot mig. Fyra gånger tror jag att jag fått gå upp men jag vet inte riktigt vad som är fel. Det måste väl helt enkelt vara tänderna, någon annan gissning har jag inte. Hoppas bara att det inte blir någon dum ovana, han har ju ändå hackat upp sina nätter hela veckan, för jag var fullt nöjd med en liten kille som sov HELA nätter och jag gissar att han också var det.

Jag är trött...

Bröst + armar

Förra veckan återupptäckte jag att det är roligt att träna, det har jag hunnit glömma bort över helgen så gårdagens planerade pass sket jag rätt och slätt i.
Så ville jag göra även idag, och det var inte lätt att motivera sig själv när jag blev lovad en timmes egen tid även om jag valde att inte träna och jag läser en väldigt bra bok så det var frestande. Men så tänkte jag på det magíska 50-strecket och med tunga ben masade jag mig upp till vårat gym/dumpningsyta.
Ett set sen var jag igång, fan va roligt det är!

Beskvien som mamma hade med och bjöd på kan ha något att göra med att jag valde att träna också...

Vilken vård?

I ett land som Sverige där vi ska betala så ofantligt mycket i skatt tycker jag ändå att sjukvården borde fungera lite smidigare. Jag får känslan att även här måste man ha en privat sjukförsäkring för att få en så bra vård som möjligt och vi som inte har råd med det får antingen en halvdan vård eller får ständigt ringa och tjata och övertala stackare som är omåttligt trötta på gnällisar som mig. Många duktiga läkare och annan sjukvårdspersonal men de är för få.

28:e december 2010 hade vi en tid åt Philip för att  kolla hans öron, se om det fortfarande är vatten i det högra. Mellandagarna gjorde oss tydligen förvirrade för vi kom en dag för sent till sjukhuset, övertygade om att det var rätt datum. Mitt fel.
Men det var ingen fara tydligen, vi stod på listan för en ny tid sa tanten i bakom disken.

Så ringer jag idag för att få tag på logopeden som vi borde ha fått en kallelse ifrån vid det här laget. Då får jag veta att Philip har en tid hos öronläkare i AUGUSTI! Så tiden vi missade hade inte alls blivit ersatt utan bara överhoppad. Fy fan vad arg jag blir.
Men som vanligt löser sig allting till slut och nu väntar jag på att bli uppringd om en tid hos både logoped och öronläkare, sedan vet jag om jag ska skälla eller tacka.

För egen del kan jag nog säga att utav 10 kontakttillfällen med sjukvården är det nog bara 2 som varit bra. Snart dags för mig att ta kontakt med plastikkirurgavdelningen igen (kanske borde ha gjort det redan) men jag vill verkligen inte! Satan vad dåligt jag har blivit bemött vid en del tillfällen.

Sedan borde jag kanske tagga ner lite efter att ha tittat på 4:ans dokumentär igår om hjälparbetare i Afrika som opererade barn och vuxna med näs och gomspalt. En av läkarna där ifrån Sverige var Malin Hakelius, samma läkare som har opererat mig två gånger. Det är den enda läkare jag träffat i mitt ärende som dels har tagit mig på allvar och behandlat mig med respekt. En människa som jag beundrar något oerhört.

Tidig utflytt?

Jag vet inte var Philip planerar att ta vägen men min fullpackade handväska/skötväska vill han i alla fall ta med sig.

Väntat ickebesök

Idag var det tanken att jag skulle ha besök utav en gammal vän men så blev det inte. På hans initiativ skulle han kommit hit och umgåtts lite idag men när det var en timme kvar hade jag fortfarande inte hört något så efter en ivägskickad förfrågan visade det sig att han inte tänkte komma alls. Inte heller hade han haft den lusten eller respekten att framföra detta även fast det var någonting han visste om redan igår.
Jag säger då det. Helt ärligt orkar jag inte ens bli arg eller knappt bry mig, men visst är det lite tröttsamt och retligt. Men det var ungefär det jag hade förväntat mig. Jag har sagt det förut men jag säger det igen, när så mycket förändras är det väldigt svårt att hålla kvar gamla bekantskaper. Det positiva med det hela är att de riktigt bra vännerna fortfarande finns kvar och ett par nya härligheter har poppat upp.
Fast det är heller inte så konstigt att mycket av det jag hade gemensamt med en del vänner förr har försvunnit, det är väl jag som har skaffat mig andra intressen. Men sådant är livet.

Tand nr.4

Imorse såg jag en fjärde liten tand som hade kommit upp i överkäken. Inte klokt vad fort det har gått! Den första tanden kom i mitten av december sedan har de bara ploppat upp. Denna nya tand har jag varken känt eller sett skymten av innan och nu är den framme en bra bit.
Då har jag fått mig en förklaring till varför min stora kille som jämt sover nätterna igenom har vaknat ett par gånger de senaste nätterna.
Fast förutom att påsarna är lite större under mina ögonen ska jag inte klaga, i övrigt har vi sluppit ifrån både feber och andra otäckheter utav tänderna. Nu på morgonen är Philip hur glad som helst och river i alla lådor... precis som vanligt.

Ont överallt

Dag två efter sista träningspasset och i stort sett hela kroppen värker, insida lår är direkt överjävliga. Kändes nästan som gamla tider när jag stapplade runt på Ica Maxi och såg smått invalid det, stelopererad i benen för att vara specifik. Riktigt härligt!

Familjen

Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men vad skönt det vore om mamma och pappa bodde närmre! Jag skulle visserligen inte vilja ha dem springandes här jämt men det vore så smidigt om de bodde i Norrköping så att vi bara hade kunnat åkt in och lämnat av Philip hos dem ett par timmar.
Som ikväll t.ex. skulle det ha varit väldigt mysigt att komma iväg på bio men även fast mamma och pappa väldigt gärna sitter barnvakt (för vem gör inte det till denna underbara pojke) så skulle jag aldrig be dem att åka 7mil för att vara hos oss i max tre timmar, jag skulle heller aldrig åka hela vägen till Vingåker för att lämna av Philip för den korta stunden.
Istället passar vi på att utnyttja dem till barnvakter som t.ex. nästa vecka då vi ska ut med några kompisar och käka, bowla och roa oss lite. Då blir det övernattning för Philips del hemma hos mormor och morfar, det blir grabbkväll eftersom mormor jobbar. Men för min del känns det lite sisådär att lämna bort honom så lång stund...
Nej, jag säger det återigen, de borde bo närmre så att vi kan ha barnvakt oftare fast kortare stunder åt gången. Jag anser att det både är nyttigt för Philips relation till dem och till oss (sina föräldrar) och för Robbans och min relation till både varandra och till Philip.
Det här gamla svenska att man aldrig någonsin har lov att göra något utanför hemmet utan att ta barnen med sig går mig över huvudet. Lite då och då behöver man fasiken egen tid. Där ser man hur viktigt det är att ha ett stort nätverk, det hade jag aldrig kunnat ana.

Kurtan och Lisa

Våra fina katter ser numera ut som två plockade höns. Fast med handen på hjärtat var de inte så fina innan heller då de var fulla av stora tovor så en klippning var välbehövlig.
Men nu satan ska jag sköta deras päls. Dag 2 och pälsen är kammad!

Kurtan

Lisa

           

Jag tittade även förbi gymet idag, oftast blir det bara snack men idag var jag faktiskt där. Andra gången denna vecka vilket är ett litet rekord. Lite sorligt med tanke på hur aktiv jag var förut men man får vara glad åt det lilla. Det viktigaste är att jag har tyckt att det är otroligt KUL! Jag vet inte varför dessa positiva känslor till träningen har infunnit sig men de har varit riktigt efterlängtande!

Sitter och äter frukost framför datorn, mitt egna vörtbröd och ägg. Jag har verkligen fått dille på kokta ägg, igår lyckades jag proppa i mig fyra stycken.
Philip sitter och leker i sängen och de två andra grabbarna ligger och fortfarande och sover! Men den som väntar på något gott... när Robban har gått upp sticker jag nämligen iväg till gymet fortare än kvickt. Vet inte vad som har hänt men just nu är jag väldigt taggad!

Vatten, vatten bara vanligt vatten

Kommer ni ihåg när vattenledningarna frös för oss denna vinter och vi var helt utan vatten en hel dag. Efter en skitig dag fick vi igång vattnet fast utan rening?

NEJ, det är klart ni inte gör för det var 2-3 MÅNADER sedan! Men nu idag har vi även fått dricksvatten i kranarna. Hallelulija!

Dessa veckor har gått otroligt fort. Både jul och nyår har varit toppenbra! Nästan det bästa är att jag helt har glömt bort att sitta vid datorn, väldigt skönt måste jag säga. Inte letat reda på kameraöverföringssladden heller så att jag kan skryta med fina bilder och jag tänker nog inte göra det heller.
Det  blev i alla fall några rader om ingenting men nu har jag bättre saker för mig.