Dag 4

Idag har jag sprungit runt i Linköping som en tok och sedan direkt hem för att städa/tvätta/laga mat/springa runt i Norrköping så jag skäms över att skriva att jag inte ens tagit en promenad idag... Men så är det tyvärr.
Ätit har jag minsann gjort ändå, så klart.

Frukost: Havregrynsgröt med blåbär och mjölk. Kaffe.
Lunch: Sallad på stan med någon spansk ost. Det var direkt skitäckligt så det blev inte många tuggor tyvärr. Som tur var va jag så glad och uppspelt att jag inte hade någon direkt hunger heller.
Mellanmål: keso med kalkon och en halv avokado.
Middag: kycklinglasange och rivna morötter.
Kvällsmat: naturell yoghurt med hallon och valnötter.

Imorn kväll blir det Ladies Night!!! Tanken var först att jag skulle gå med en vän men det gick i stöpet. Så nu är det mamma som bjuder ut mig och Natalie. Lyxmiddag väntar hemma först så det ska bli jätteroligt!

Jag har inte tid...

... att uppdatera! Full fart hela tiden men kosten är minsann som den ska. Träningen kunde vara bättre men det blir promenader i alla fall. Bättre än inget.

Nu rör det på sig!

Vilken dag än så länge! Nu händer det grejer i lilla Kimstad, jag är glad, orolig, rädd och sprallig med en huvudvärk som ligger över allt. Men jag är SÅ GLAD!

Dag 2

Jag vet inte vem jag försökte lura igår kväll när jag planerade att gå upp tidigt för att köra yoga. Klockan ringde men så mycket mer än så hände inte.
Det där med att träna är inget jag är ett dugg sugen på men ett litet minipass har jag kört idag i alla fall. Bättre än inget och någonstans måste jag börja. Annars så river magen och jag är sugen på ALLT! Är ensam ikväll och du brukar jag alltid "unna" mig någonting men inte idag. Ännu en dålig vana som ska brytas.

Dagens in/uttag
Frukost: Havregrynsgröt med mjölk och blåbär. I knäcke med mjukost och kaffe.
Lunch: Sallad på paus med tigerräkor, kräftstjärtar, keso, champinjoner och valnötter.
Mellanmål: Keso och kalkon tillsammans med ½ avokado.
*** 1timmes promenad***
Middag: Potatismos med kyckling och ärtor.
*** Biceps***
Kvällsmål: Naturell yoghurt med hallon och valnötter.

Om någon klok människa har tips, kunskap eller bara åsikter om motivation, kost och träning är det välkommet!

Mellan golv och tak

Det är en riktig liten buspojke vi har här hemma, inte en sekund kan han vara still.
De nya upptågen är att tvångskrama Lisa och att fingra på absolut förbjudna ställen.

Jag måste ge honom att han är påhittig.

Lotta och jag på stan

I förmiddags mötte jag upp Lotta på stan för en fika som blev till en lunch istället. Men först tog vi en kort strosrunda i affärerna och pekade på saker vi ville ha.
Några jättetrevliga timmar, bland annat på Paus.

Min goda lunch, jag ÄLSKAR valnötter.

Jag och mina underbara egenheter

Det där med att helt obekymrat gå förbi en spegel funkar inte för mig. Nix, så fort jag skymtar mig själv ska det stannas och fixas eller bara göras någon rolig min.
Lite knäppt och lite gulligt.

Dag 1

Eftersom det är måndag började dagen med en invägning och idag stod vågen på 56,6kg. Helt ointressant egentligen då jag struntar i om jag väger 50 eller 70 kg. Det viktiga är formen på fläsket.
För att det ska vara helt rätt borde jag mäta mig istället men det struntar jag i eftersom jag inte vill att det ska bli till en fixering vilket det lätt blir då jag bara har två lägen. Allt eller inget.
Vågen och spegeln får vara domare i denna tävling mot min egna form.

Here we go!
Frukost: 1port. havregrynsgröt med blåbär och lättmjölk. 1knäcke med mjukost och KAFFE.
Lunch: Nudlar med färska champinjoner, ett par skivor bacon och ägg.

Mellanmål: Minikeso blandat med kalkon (smörgåspålägg) och en halv avokado, kaffe.(En gammal favorit i repris.)

Middag: Hemmagjord pizza. Gjorde den med så lite fett jag bara kunde och med mycket kyckling och grönsaker på och en MASSA blandsallad brevid.
*** 1 tim. PROMENAD*** Med promenad menar jag en powerwalk men jag är inte så pass trendig att jag kallar det för en PW.
Kvällsmål: 1 Knäcke med mjukost.

Liten mjukstart så imorn blir det att lägga i växel nr 2 då dagen ska börja klockan 06:00 med 1timmes poweryoga. Hur tusan ska det gå? Att säga att jag är morgontrött är en rejäl underdrift.

"Diet"

Min diet kommer INTE bestå av att äta en massa kosttillskott, bantningspiller eller diverse proteinpulver. Den kommer heller inte att gå ut på att utesluta varken fett eller kolhydrater.
Jag kommer alltså inte trendbanta för jag tror inte på det. Vad jag vill är att få en hyfsad bra kosthållning, sedan om jag äter bröd och vitt ris ibland är helt ointressant.
Jag ska hålla en "normal" och vettig kost som jag blir mätt på så att jag slipper gå och vara sugen på godis och till slut ge upp för det suget och åka in och köpa sötsaker i massor.
Om det är något som ska reglera vikten och framför allt formen så får det bli träning. Jag väljer antagligen den absolut långsammaste vägen men jag tror att det är en väg som vinner i längden.
Det handlar trots allt om att ändra vanor och en hel livsstil.

Nu jävlar gott folk!

Denna vecka gäller det! Det är denna vecka som jag ska göra en helomvändning. Träna, äta nyttigt och komma i grym form! Ca 5 kg ner och ni kommer få stå ut med att jag varje kväll SKA lägga upp mina mat och träningsrutiner för dagen. Varför? Helt enkelt för att sporra mig själv och för att inte våga ta den där handfulla näven chips mellan målen.
Innan året är slut ska en snyggare och piggare Josephine hunnit titta fram, ett fint pris väntar också i mål som jag otroligt gärna vill ha! Det får bli min motivation.

Söndagsutflukt till Enköping

Imorse när vi klev upp och åt vår frukost så där behagligt sent för en söndag bestämde vi oss hux flux för att ta en tripp till Enköping. Min syster flyttade dit för någon månad sedan och skamligt nog har jag inte sett hennes lägenhet än.
Sagt och gjort packade vi in oss alla i bilen och stack iväg, precis som en söndag ska vara. Påhittig och spontan.
Lägenheten var jättefin, liten men med otroligt smart planlösning så att varenda kvadratmeter blev utnyttjad. Sedan hade hon inrett den så fint... där har jag ett och annat att lära.

Efter att ha smockat i oss goda, hemlagade kakor och vaniljkrämsbullar gav vi oss ut på "stan". Jag måste säga att Enköping var mysigt. Rätt lagom storlek, pittoreskt och lummigt (älskade att det var så lummigt).
Det blev en vedugnsbakad pizza på stan innan vi gav oss in i en utav parkerna.

Jag "hittade" en kyrkoruin och en runsten så där var min dag gjord.

Är det fredag eller är det FREDAG!?

Efter att ha varit hemma hos Robbans föräldrar och firat hans pappa som blev 61 år igår med lite för god tårta åkte vi hem och började fredagsmyset på riktigt. Jag ställer mig vid spisen och lagar mat, Robban ger Philippo sitt sista mål och gör honom redo för sängen. Sen så är det fredag!
Och vad passar inte bättre för två matvrak än en planka gjord med mycket kärlek (och egenplockade kantareller)? Mums!

Jorden anropar... vadå?

Gullunge! Substans va?

Pizza råder bot på ALLT!

Jag har inte haft någon bra dag idag, utan jag har istället känt mig extremt trött och sliten. Robban har varit borta mycket denna vecka och det betyder att det blir rätt slitsamt för mig med. Men nu är han hemma och det var skönt med lite avlastning den halvtimmen han hann träffa Philip innan det var läggdags för snutten.
Förutom att mina ögon har varit svullna och rinniga utav trötthet har jag varit så ofantligt vrålhungrig!
Jag har ätit bra mat regelbundet men hela kroppen har bara skrikit efter pizza och allt onyttigt man bara kan tänka sig, ingen rolig dag helt enkelt.

Men vad annars kan göra en skitdag bättre om inte en man som kommer hem med... just det, PIZZA!
Jag har min standardbeställning och den blev det även idag. En Marcus barnpizza, utan skinka och med currysås i burk istället för bearnaisås.
Här skymtar verkligen rovdjuret i mig fram. Ska jag äta pizzan eller fotografen?

Man bör ju tycka att efter så mycket pizza som jag äter så borde Robban veta att jag hatar skinka.
Men inte... jag hade glömt att skriva INGEN SKINKA så då trodde han väl att jag skulle ha det.
Som tur var visste killen som gjorde pizzan bättre. Eftersom han inte vågade annat lade han skinkan överst på pizzan så att jag lätt kunde pilla bort den. (jag är rätt kinkig när det kommer till mat och hur jag vill ha den) TACK du kloka pizzakille!

äcklig skinka

Kanske är illa när personalen på Kimstads pizzeria känner mig så väl.. men det är ju så gott med pizza!

Träningsmotivation? HJÄLP!

Jag har så svårt att hitta tillbaka till träningen och att tycka att det är roligt. Vad motiverar mig då?
Jag vill träna för att få en slankare, fastare och snyggare kropp, det är den ytliga motivationen. Det som är mer betydande är att jag också mår så satans bra av att träna, jag blir oövervinnerlig!
Men som det känns nu känner jag mig bara fjantig på gymmet, jag passar verkligen inte in! Det sitter väl mest i mitt eget huvud men jag får en stor klump i magen när jag ska försöka åka in till stan och gymma och så vill jag inte ha det!

Det som drev mig som mest då jag faktiskt hade bra träningsrutiner var en måttlig dos av självförakt och missnöje. Då tränade jag minsann och tyckte att det var roligt. Samtidigt spelade det ingen roll hur fast rumpa jag fick för jag dög fortfarande inte i mina egna ögon.
Idag är jag ändå nöjd, visst vill jag bli bättre men jag trivs bra ändå. Visst hittar man lite kärlekshantag och lite mys vid magen men en storlek 36 sitter bra och jag kan inte klaga allt för mycket. Trygg i sin kropp, nöjd och belåten eller egenkär, kalla det för vad ni vill men det funkar!
Så var är det där självföraktet när jag behöver det?

Jag vill ju så gärna men att "just do it" verkar inte funka. Jag ser mig själv som en hälsosam och hårt tränande tjej men jag måste ju börja leva upp till det igen!

Regnigt och mysigt mörkt

Denna onsdag är väl inte den mest spännande dagen i mitt liv utan den lunkar mest på. Regnet öser ner över Kimstad och att dra på sig regnstället och knalla ut för en "uppfriskande" promenad känns inte det minsta lockande. Istället gör vi alla de tråkiga sysslorna som behövs göras inomhus, perfekt för en gråmulen dag!
På något underligt sätt har jag alltid en massa kläder som behöver tvättas även fast den stackars maskinen går varm i stort sett varenda dag. Det stora, rena tvättberget har blivit vikt idag. Finns det något segare?
Philip har flitigt hjälpt till.

Jag viker och han viker upp.

Det är så en regnig dag i detta hushåll ser ut. Städa, tvätta, torka, plocka, leka, trösta och fixa mat i oändligt många omgångar men tusan så skönt det är när allt är klart.
Philip har börjat få ett bra grepp med skeden, inte det enklaste att bara äta puréer, det blir verkligen kladdigt!

När katten är borta dansar råttorna (jag) på bordet

Jag tackar hjärtligast tv3 Play eftersom jag till min förskräckelse missade "Svenska Holywoodfruar" igår.

Tillsammans med detta högst kultiverade program förtärs mitt favoritsnacks... ostbågar!!!

Jag vet att det inte är lördag. Men de kalorier man äter när ingen ser gills inte, det vet ju alla...

Two and a half men

En mörk hemlighet som jag inte borde lägga ut här är att jag under flera års tid aktivt har följt "Two and a half men". I början tyckte jag att det mest var irriterande men allteftersom ungen började växa upp blev det lite småkul. Det är enkel, hjärndöd underhållning som kan vara befriande att sätta sig framför ibland.
Men för ett år sedan gav jag upp serien, det var samma visa hela tiden plus att Charlie Harper inte är en av mina favoritkaraktärer, vidrig för att uttrycka mig milt.

Men det är klart att jag blev nyfiken när jag hörde att de kickat Charlie Sheen från serien och ersatt honom med Ashton Kutcher. "Det kommer aldrig att gå" var min direkta tanke men första avsnittet sändes på amerikansk tv igår och det såg lovande ut!
Det var inte så stor skillnad egentligen, samma typ av billiga skämt men med Ashton Kutcher naken i var och varannan scen. Varför inte?

Vem behöver vingar när det finns hjul?

YES! Nu kan jag slippa att känna stressen inför hur jag ska kunna ta mig runt på dagarna. Nu har vi en andra bil här hemma igen! Jag tror att detta blir skitbra, känns som en bra och relativt rejäl bil men å andra sidan är det så otroligt svårt att veta med begagnade bilar.
Men för stunden är jag mer än nöjd!

Eftersom vi åkte en bra bit för att titta på bilen var vi inte hemma igen förren strax efter tio på kvällen så mitt träningspass fick bli lidande. Inte jättebra när jag ska göra en nystart... igen. Men då vet jag å andra sidan vad jag ska göra ikväll!

Det där med att hitta motivationen och glädjen i träningen igen är verkligen en gåta som jag inte lyckas lösa, vad har det blivit med mig?

Nu rullar vi kanske igen!

Nu åker vi för att titta på en bil som förhoppningsvis ska få följa med hem! KAY är som bekant död och Philip börjar förskolan igen nästa vecka och jag börjar jobba om två.
Så håll tummarna för att detta blir skitbra!!!

Räven Röven

Helgen som var hälsade vi på mina föräldrar och lillasyster Natalie tittade även förbi. Med sig hade hon en "operationspresent" till Philip.
En jättefin mjukisräv som döpts till Röven... av Robban och Sebbe.

Utav min mormor och morfar fick han en gullig mössa som hade sin premiär imorse.

Fredag!

Om det mot förmodan finns någon som har missat det så är det fredag!!! Härligt, livet är bra nu!
Kvällen bjuder på förmodligen den sista grillningen för i år tillsammans med någon flashig flaska rött som jag tar för givet att Robban bjuder på.
Vi har fått sova i natt utan några skrik eller tårar från Philip, eller från någon annan heller för den delen.
Jag har huvudet fyllt med ideér och denna gång ska de inte enbart stanna i huvudet.
Idag är en dag då jag känner mig bäst, starkast, snyggast och helt grym!

Nu saknas bara en bil och en obscen summa pengar som jag får problem att göra mig av med. Men förutom det är jag helt nöjd.

Biljakt

Gissa om jag blev snopen när jag stod på ICA-parkeringen i Linköping och bilen inte startade igår. Den gav inte ens till ett rossligt hostande utan var bara död. Skratta eller gråta?
Nu står en ny bil på inköpslistan, över en ny mobil och en klocka. Vilken jävla inköpslista!
Den där nya bilen måste jag hitta rätt snart också för om drygt tre veckor behöver jag den för att kunna jobba. (Välj valfri svordom och sätt in den här!)

På hemmaplan igen

Igår kom vi hem från sjukhuset. Så otroligt skönt, särskilt efter att någon sköterska fick oss att tro att vi  skulle bli kvar i MINST tre, fyra nätter. Usch för sjukhus.
Operationen gick jättebra och gommen är nu tillsluten. Philip var inte direkt kartig efteråt, sov mest och ville vara non-stop i famnen på mig eller Robban. Han åt inte och fick bara dropp, då hann jag självfallet tänka en hel del på hur detta skulle bli och gå.
Men dagen efter vaknade min vanliga lilla Philip igen och nu är det full fart, på hans humör kan man inte tro att han blev opererad för ett par dagar sedan och har en massa stygn inne i munnen.

Det som är lite kruxigt här hemma är maten och nappen. I ett par dagar får han bara äta flytande mat innan han övergår till puréer. Och enbart flytande föda verkar inte vara speciellt mättande.
Att lägga sig och sova är inte så kul det heller, det var ett smärre helvete igår. Philip är van att bli lagd i sängen och somna helt själv med napp i munnen. Men nu är napp förbjudet vilket betyder en massa skrik och onda ryggar på mig och Robban.

Men de negativa aspekterna väger otroligt lätt jämförd med de positiva. För Philip reagerar nu på lägre ljud efter att fått rör i öronen. Han hör definitivt när vi pratar med honom i normal ton för han är med på ett helt annat sätt nu än förut. Vem vet, han kanske bara hörde ett mummel när vi pratade med honom förut. Nu pekar han gladeligen ut lampan, Malte och andra diverse saker när jag ber honom.
Innan operationen kunde han bara ljuda "ma" och "na" men nu har jag hört en del "da" och "ba".
Lycka kallas det.

Linköpings universitetssjukhus

Nu har en låång väntan börjat på ett sjukhusrum...

Singelmamma?!

Ok, en eloge till alla singelmammor (och pappor) där ute, i alla fall till er som gör det bra.
Hur klarar ni det?
De senaste två dagarna har jag agerat singelmamma på låtsas då Robban har varit iväg och jobbat och nu är jag så TRÖTT! Huvudvärk, trött i kroppen, trött i huvudet, you name it!
Men det har gått bra. Jag har hållt Philip sysselsatt och lycklig så att han inte varit grinig över att pappa inte kommer hem, vilken han brukar kunna bli. Jag tror jag måste ha världens gladaste och kramgoaste unge här hemma idag. Han är rätt trött han med efter en dagisvecka så jag skulle ljuga rejält om jag inte sa att det är rätt skönt att han ligger och sover middag nu.
Det var lite hjärtslitande igår kväll när Philip gång på gång sprang till ytterdörren och ropade "mam-mam", vilket betyder pappa... Och när han, låt oss säga, pratade med Robban i telefon blev han en liten solstråle och sprang direkt efter samtalet till ytterdörren. Med samtal menar jag att Robban är i andra änden och pratar i sin lenaste stämma medan Philip ömsom lyssnar spänt och ömsom försöker äta upp mobilen.
Men ikväll kommer Robban äntligen hem igen! Semester...

Grattis i efterskott!

Till bloggen. 6september 2010 bytte jag till denna adress, känns som det är mycket längre sedan.
Lite anmärkningsvärt att jag har orkat hålla den vid liv, men det har jag gjort enbart för min egen skull.

Gjort något dumt...

Jag tycker om att hålla inläggen här rätt ljusa och fluffiga. Livet är upp och ner, ut och in ibland. Det kan vara skönt att få skriva av sig om saker som tynger en men jag tycker det är ännu skönare att få fokusera på allt det positiva som finns.
Gårdagen avslutades med ett både skönt men tungt inlägg därför kommer jag börja dagen med ett "fluff-fluff" inlägg som handlar om ingenting, spännande va?

Igår hade jag några måsten att uträtta inne i Norrköping, efteråt passade jag på att fönstershoppa lite...
Kom på att jag FAKTISKT behöver höstskor fast jag hittade tyvärr, läs tack och lov, inga som jag gillade.
Sedan kommer det dumma och onödiga. Gick in på Glitter för att hitta något fint att ha i öronen. Bara titta så klart, visst är det billiga plastsmycken men det är fortfarande onödiga pengar för mig.
Jag klarade mig hur bra som helst i butiken, ingenting fick följa med hem trots att det var frestande.
Nu kommer något ÄNNU DUMMARE. Varför inte gå in och BARA TITTA i en "riktig" smyckesbutik?

Japp, så slutade det. Fast jag är glad och nöjd över mitt köp, tyckte att de var jättefina.
Hoppas bara inte att Robban läser detta inlägg... (vill göra en blinksmilys här men undviker det eftersom jag har seriösa problem med smileys!)
Jag får tacka alla damer, kungar och ess... Spelar lite poker ibland och det har gått bra på sista tiden så tänk att lite roligt kortspel kan bli fina örhängen.

By by gomspalt

Oj, vilken cirkus det har varit här idag. Jag har ringt runt till alla möjliga människor som en tok och försökt planera in nästa vecka, och allting verkar hända på måndag naturligtvis.
Jag har försökt ringa förskoleföreståndaren för att se hur jag ska göra med tiderna för Philip. Det var dött lopp men hon var på Philips förskola när jag skulle hämta honom så lite tur har jag allt ibland.

Igår försökte jag få tag i någon människa på Linköpings universitetsjukhus som vet när Philips operation är planerad. Det gick inget vidare, killen jag pratade med var nog ny för han visste absolut ingenting. Efter lite om och med fick jag i alla fall ett annat nummer och en uppmaning att ringa idag istället.
Sagt och gjort, rätt nummer idag, kom till rätt kvinna men hon kunde tyvärr bara meddela mig att det fanns en ännu "rättare" kvinna som visste det jag behövde veta men att hon var ledig och tillbaka på måndag.
*suck*
Fast jag måste nämna att kvinnan jag pratade med var väldigt snäll och trevlig, hon lyssnade på mina funderingar och tankar om operationen. Mycket trevligare än de snäsiga och otrevliga svar jag många gånger har fått från sjukvården som antagligen tyckt att jag är en jobbig jävel som ringer och tjatar.
Men min erfarenhet är att man måste ringa och påminna personalen om att man existerar. Absolut inget fel i det, jag orkar absolut med det... tänker bara att det kanske finns andra som inte orkar pusha på.

Strax efter klockan tre i eftermiddag ringde det ett 010 nummer, alltså sjukhuset. De har fått en avbokning av en operation redan nu på tisdag och undrade om Philip ville ha den. Kvinnan jag pratade med sa att de behövde boka upp tiden snabbt men att vi blev tillfrågade först eftersom jag har ringt ett par gånger och som hon sa "att operationen var väldigt viktig för oss".
Jag blev så häpen, glad, tacksam, tankspridd och skiträdd.

Philip har gomspalt vilket betyder att det är öppet mellan svalg och näsa längst bak i munnen. Han har tack och lov en rätt lindrig spalt men det kan ändå orsaka problem.
Mina största orosmoment just nu är att jag hör en sådan skillnad på hans babbel, förut var det bara bebisjoller men nu menar han någonting med sina ljud och läten. Men gomspalten gör att han bara kan säga mamma och hej, det är t.ex. helt omöjligt för honom att forma P-ljud.
Hans hörsel är en annan sak som bekymrar mig. Spalten bidrar till att han även har vätska i öronen så att han hör lite sämre.
Jag vet att barn i hans ålder är trotsiga men ibland är han direkt omöjlig och då kan jag inte hjälpa att undra om det kan vara så att han inte hör mina "nej" ordentligt.
Rör i öronen blir det i alla fall samtidigt som de syr igen gomspalten.

Just hörseln är ju så extremt viktig nu när han ska börja prata. Jag är inställd på att hans talutveckling kanske kommer lite senare än andras barn men självfallet vill jag att den ska bli så lite lidande som möjligt.
Därför är jag så otroligt jävla glad att han ska få opereras snart. Han kommer sövas och det känns väldigt otäckt men samtidigt tänker jag att hela teamet som kommer att arbeta med Philip gör liknande operationer på småbarn hela dagarna. De kan detta.
Så måndag förmiddag ska han bli inlagd och på tisdag är det dags... Det blir bra.

Mitt hår! (OBS! VIKTIGT!)

Före (i min nya favoritblus!)

Efter

Jag är så otroligt nöjd, känner mig så fräsch och fin! Lite orolig var jag allt eftersom jag inte har färgat håret hos denna tjej innan, men jag tyckte att hon klippte mig så fint sist så det var värt att prova.
Kan inte vara mer belåten med varken färgen eller klippningen vilket känns underbart!
Det är enbart tack vara Linn på Mates som jag blev såhär höstfin.

Skofantast?

När vi skaffade Malte var jag så klart rätt om mina skor, inga skor fick någonsin stå framme, eftersom alla vet att valpar älskar att tugga sönder skor. Men inte Malte, han lät våra skor vara tack och lov.
Men... Philip däremot springer och tar skor med klack på så fort han får chansen. Konstigt nog är det bara de högklackade skorna som faccinerar honom... och stövlar.

Om han lyckas snå åt sig några så springer han genast till "sitt" krypin.

Hundkojan.

By the way är en ny mobil ytterst önskvärt. Den jag har blir det så usla kort på att det är pinsamt plus att jag nätt och jämt kan ringa på den.

Efter 3,5 timmar i frisörstolen...

Är jag sjukt nöjd, det blev perfekt! Jag ska lägga upp en riktig skrytbild imorgon, när jag har fått pilla lite i det, för att tillfredsställa mitt ego. Jag behöver bara vänja mig vid att det blev så mycket mörkare, men jag gillar det verkligen!
Det är så lent... nu ska jag sätta mig i soffan och klappa mitt fina hår till True Blood.

Äntligen!

Nu bär det strax in stan för att få mig lite höstfin, nu ska mitt sommarblekta hår äntligen ordnas upp lite!
Smått fjantig som jag kan vara är jag lite nervös, jag hatar verkligen när håret inte blir helt perfekt. Tyvärr är det ofta något litet med klippningen eller färgen som jag stör mig på, oavsett frisör. Denna tjej har inte färgat håret på mig förut men hon klippte väldigt bra sist så detta blir spännande.
Får se om jag kommer visa mig ute eller inte de närmaste dagarna.

Sjuk helg

Helgen har varit sjuk, bokstavligt talat tyvärr. Så jag kan inte berätta om någon bergsklättring eller galna utgångar, men hur ofta kan jag det? Istället har kvällarna spenderats i soffan med mycket god mat, för mycket snacks och tittandes på skräckfilm efter skräckfilm.
Efter kanske sju års uppehåll från skräckfilmer har jag börjat titta igen, dumt nog. Jag slutade helt efter att "The Ring" kom, där gick min gräns och varför jag har börjat igen vet jag inte.
Jag tycker väl helt enkelt om att försöka somna skräckslagen...

Men för att återgå till våra snorande näsor så är vi på topp igen, så gott som i alla fall.

Ombytta roller

Amningsstolen har fått bli en tänkar stol. Eller?

Perfekt avslut på helgen

Med en after eight kladdkaka.

Med ett avslut som detta kan nästa vecka inte bli annat är bra!

Inte som vi tänkt oss

Jaha, denna lördagen skulle vi ha lite folk över på middag och sällskapsspel. Men det ville sig inte.
Förkylda hela nästan hela familjen och med "bommullshuvuden" är inte orginalplanen så frestande. Istället blir det antagligen en filmkväll i soffan tillsammans med en after eight kladdkaka.

Jag och mina underbara egenheter

Jag älskar god och vällagad mat. Jag älskar att gå på restaurang men då kan jag vara rätt kräsen för jag älskar hemlagad mat lite mer.
Någonting i matväg jag inte älskar är fiskpinnar, det kan funka om det måste funka. Pulvermos är något av en dödssynd eftersom det MÅSTE vara riktigt potatismos.
Ändå älskar jag att äta fiskpinnar med pulvermos till lunch, varför vet jag inte. Två halvdana saker som funkar så bra tillsammans. Inte mycket till näring och inte nyttigt. Ha lite remouladsås på det så blir det en riktig kaloribomb men så gott det kan vara!

Som ett brev på posten

Gissa vad Philip tog med sig hem från dagis. En rinnande näsa, så klart.
Ja, vad ska man säga...
Igår kväll trodde jag att ett helvete väntade eftersom han hade så svårt att somna, han kunde inte komma till ro eftersom han inte kunde andas ordentligt. Men efter lite om och men fick vi alla en hel natts sömn.
När han vaknade upp imorse var han nästan sig själv. Lite snorigare, lite tröttare och lite grinigare. Men jag tror nog att febern kommer hålla sig borta och att det hela inte blir värre än en rinnande näsa.
Men det gör inget för det är FREDAG!
Ett tvättat golv senare så är det helg.

Pustar ut, tillsvidare

Då var andra arbetsintervjun för denna vecka avklarad.  Det är roligt, riktigt spännande och otroligt skitkul! Jag vet att roligt och skitkul är samma sak men det är värt att upprepas!
Men visst är det tufft också att på 30 minuter försöka ge intervjuaren en rättvis bild av vem jag är. En hel personlighet komprimerad på en halvtimme så jag måste erkänna att jag känner mig lite trött, det är ändå en viss spänning i det hela.
Om en halvtimme ska jag hämta Philip sedan ska resten av dagen bara mysas på, jag har skött mig så bra med jobbsökandet att jag förtjänar det. Jag tror faktiskt att eftermiddagen ska ägnas åt lite avslappningsövningar i köket, det vill säga att baka dammsugare!
Sedan hoppas jag på snabba besked om jobben, jag är så förväntansfull och spänd! Men bara positiva besked är välkomna så klart.

Dagisbasilusker, stay away!

Dagen började med någonting som gör mig riktigt, riktigt arg!
När jag skulle lämna av en skrikandes Philip som inte alls vill bli lämnad på dagis är det första jag ser på avdelningen en hängig unge med grönt snor utkladdat i hela ansiktet. Hjärtat blöder redan och jag känner mig inte som världens bästa mamma när allt Philip vill är att vara hemma med mig, men att då behöva lämna honom mitt i en smitthärd gör mig minst sagt irriterad.
Hur tänker man? Varför lämnar man ett så snorigt barn på dagis?
Jag antar att det är jobb eller skola som drar i föräldrarna men då är det ju ännu värre att de inte tänker på alla oss andra föräldrar som inte heller har tid att vara hemma med ett sjukt barn.

Nu har jag en stark liten kille så jag hoppas att han kan stå emot basiluskerna för att vi har helt enkelt inte tid att bli sjuka här hemma.
Återigen, hur tänker man?