Vilken dag!

Jag ska egentligen inte klaga... men  jag är trött! Så jäkla trött! Jag skulle bara vilja ha en endaste dag då jag får vakna upp och inte göra ett piss, inte ha några måsten eller några ansvarstagande. Bara en ynka dag själv vore guld värt. Dagarna är annars underbara med Philip, det ska jag inte säga annat men jag ska inte heller låtsas om att jag aldrig någonsn vill vara själv... för det vill jag verkligen!
Oj... men imorgon är det en ny dag med nya tag. Idag har jag jobbat på här hemma medan den ena saken efter den andra dyker upp. Städar, fejar, tvättar, håller i ordning och när jag är klar är det bara att börja om.
Igår tvättade jag rent hel stora tvättkorgen och nu är den full igen!
Fy fan rent ut sagt... jag vet väl att det är så men idag har det blivit så påtagligt.
Jag gav faktiskt upp idag i ren vanmakt och drog täcket över mig medan Philip sov.

Jag må han leva...

 Grattis Malte som fyller ett år idag, inte klokt hur snabbt tiden har gått. Det är ingen liten vovve längre även om jag kan tycka det.

Lydigt väntar han på att få hugga in på maten

Katterna ville också ha uppmärksamhet och läggas ut på bloggen

 Ska visa upp ena pyjamasen som spontanshoppades igår, ett par jättesöta turkosa vantar till Philip blev det också. Det slank visst ner en höstjacka till mig med... oops.

60-års firande och Stockholm

Nu till något roligare... min händelserika helg!
Börjar jättebra med en god japansk wok som jag lyckades få till på fredagskvällen tillsammans med ett glas vin. Lördagen fortsattte bra med överraskningskalas för Robbans pappa som fyllde 60 i veckan.
Det blev trekamp med biljard, minigolf och bowling. Jag roade Philip hela kvällen så dte blev tyvärr inget tävlande för mig men det var ändå kul att titta på och bara umgås. Lite mat blev det också, planka närmare bestämt... helt ok men inte riktigt vad jag hade väntat mig. Fast jag ska inte klaga, jag slök nämligen varenda liten smula på plankan.

Hela skaran, Robbans lag vann måste tilläggas.

En glad kille som helt klart var road av alla människor, ljud och ljus.



En väldigt trött mamma efter lördagen , tyvärr matchade inte Philip det.

Söndagen fick jag hoppa ur sängen och skynda mig igenom en massa olika saker för att hinna i tid till tåget som skulle ta mig och Philip upp till Stockholm och Sandra.
Va nervös jag var inför tågresan, inför alla fördömmande blickar när Philip är grinig och vart skulle jag ställa vagnen? Men det kunde inte gå bättre, hela dagenm gick faktiskt väldigt smidigt tack och lov.
Väl uppe hos Sandra blev det lite strosande på stan, sushi på ett ställe med sjukt otrevlig personal (de körde ut en tjej för att hon inte fick ha med sin ledarhund in) men maten var riktig, riktigt bra måste jag tyvärr säga.
Sedan blev det Wasamuseet där vi spenderade ett par timmar men jag kunde gott och väl varit där ett par timmar till. I brist på kamera blev det lite mobilbilder.

Det syns inte, men Philip sitter faktiskt på en kanon.

Dagen fortsatte sedan på Pizza Hut och sedan var klockan plötsligt halv åtta och det var dags att åka hem.
Som alltid går tiden tre gånger så snabbt när lillsnutten är med. Men trevligt var det!

Lejonet har rymt från sin kula

"Jasså, har du blivit utsläppt". "Nämen, har du fått tillstånd att gå ut".
Hur kommer det sig att min käre sambo väldigt ofta möts av dessa och liknande kommentarer så fort han visar sig ute på stan utan mig? Han som är 37 år gammal med ett bestämt sätt och fullt kapabel att ta hand om sig själv, hur kan han missuppfattas som en toffel som får tjata sig till att få gå utanför huset?
Jag hatar verkligen dessa kommentarer även om de kan sägas med glimten i ögat så förstår och uppskattar jag inte humorn i detta.
De gånger jag är ute själv är oftast när jag åker till gymmet vilket absolut inte är regelbundet eller händer särskilt ofta och då möts jag istället av "Hej! Så du har lämnat Robban hemma med bebisen idag".

Hur kan mamma och pappa rollen ses så olika? Varför tycks dessa människor tro att pappan inte frivilligt vill spendera kvällarna med sin flickvän och sina barn? Det finns säker män som man måste tvinga att stanna hemma men dessa män borde nog varken ha flickvän/fru eller barn.
Medan kvinnan/mamman/jag naturligt tydligen vill spendera varje sekund med sin man och sina barn.

Nyhet!

Jag behöver och njuter precis lika mycket av min egna tid som Robban gör. Det blir automatiskt jag som blir mest lidande med den egna tiden men vi kämpar båda två med att balansera kvalitetstid för oss båda tillsammans och på olika håll.
Jag tycker hur som helst att dessa olika typer av kommentarer är extremt tråkiga, hur kan man se det på detta sätt? Jag tycker att man idiotförklarar sig själv lite om man låter detta könsdiskriminerande förhållningssätt unnslippa sin egen mun.
Men vem vet... Jag kanske låter djävulshornen vara fria här hemma och sekunden Robban kommer innanfördörren är jag snabb med att låsa dörren innifrån och svälja nyckeln.

60-års kalas

Ikväll blir det 60-års kalas då Robbans pappa fyller år. Japp, det var väl ungefär det jag hade att skriva. Intressant värre..Jag kan tillägga att jag måste ta en runda med dammsugaren innan vi åker om det kan vara utav intresse... nä, jag tänkte väl det.

Men imorgon, då händer det förhoppningsvis grejer!

Helgen som varit

Äntligen har jag haft en helt underbar helg! I lördags blev det ett spontant besök i Örebro för lite shopping. Jag kunde inte hålla mig ifrån höstkläderna längre så några plagg fick följa med hem och ett par skor som Robban var så generös med. Det var väldigt trevligt att komma bort lite även fast Örebro var mycket sämre än vad jag kom ihåg det. Barnfria var vi också, Sebbe var hos farmor och farfar och Philip släppte vi av hos mormor och morfar. Där hade han det bra och antagligen mycket roligare än med oss på stan fast det märktes ändå att han tyckte att det var jobbigare utan mamma och pappa än vad han tyckte för ett par månader sedan. När Philip var en månad var mormor och morfar barnvakt över kvällen och natten och jag märkte inte direkt att Philip hade saknat oss när vi kom hem. Men det märktes som sagt nu då vi möttes av en grinig liten pojke som bara ville vara hos mamma.

Och så valet... Jag tycker ändå att resultatet var väldigt väntat så på ett sätt kan jag inte förstå alla snopna reaktioner. Tror jag måste ta mig en titt på SD:s ståndpunkter så att jag kan ge mig in i disskussioner runt detta parti. Tycka vad man vill om dem men flyktingpolitiken fungerar tydligen inget vidare idag eftersom så stor del av svenska befolkningen ville ha in SD i riksdagen.

Händelserik bebisvecka

Allt går så fort, nästan för fort. Denna vecka har det hänt mycket... inte klokt.

Upptäckt 1: Om jag ska ha en vaken kille med mig på promenad är det bärselen istället för vagnen som gäller, i alla fall om jag inte vill ha en gallskrikande lillsnutt.

Upptäckt 2: Philips skratt har hörts för första gången.
Upptäckt 3: Imorse när han var så förnöjd över att ha vaknat upp brevid mamma upptäckte han sina små fötter, hur gulligt som helst. Min stora pojke det.

Bästa målet på dagen

Är hel klart frukosten! Skulle egentligen vilja äta hotellfrukost varje dag med hembakta ciabatta, äggröra, ägg i äggkopp, massa olika ostar och skinkor, flingor och yoghurt och en massa frukt och grönsaker... *dreglar*
Men så blir det ju inte utan istället har jag en tendens att snöa in mig på samma mat som jag äter flera veckor i sträck innan jag går vidare till något annat.
Blåbärssoppa med musli är en storfavorit, knäckebröd med avokado, keso och kalkon är en annan. Det har jag bara hunnit äta i två veckor i rad för de avokadona jag köpte hem nu var förbannat äckliga.

Istället blir det en ny favorit...

Absolut inte nyttigt och inte mättande men oj vad gott det är med toast med lite ost och kalkon. Sedan blir jag alltid så glad av Svampbob, en positiv bieffekt. En efterbliven liten tvättsvamp, me like!
Hmm... jag tror jag ska låtsas att det är frukostdags nu.

Banala ting som gör mig lycklig

Nya recept som blir riktigt lyckade gör mig glad, särskilt om det handlar om efterrätter eller bakverk. Denna efterrätt från i lördags tyckte jag var hur god som helst, vit chokladmousse med hallon. Om den varit aningen hårdare hade den varit perfekt.

Att handla... Det går inte att komma ifrån det men jag blir fruktansvärt lycklig av att handla saker som vi behöver. Igår fick en snuttefilt och en BRIO skallra följa med hem. Snuttefilt har jag varit emot men Philip använer sitt täcke och alla filtar (för att inte tala om kläder) som snuttefiltar så nu gav jag upp.
Det har blivit mycket saker till Philip, även jag skulle behöva lite höstkläder och skor. De låga skor jag har är trasiga i sulan så det är rätt akut. Men ändå drar jag mig för det, jag får nämligen så otroligt dåligt samvete vid tanken på att slösa pengar på mig själv.
Jag måste ta och komma över mina nyfunna mindervärdeskomplex för även jag förtjänar att vara snygg, hel och ren.

Förebygger min explosion

Jag är så satans förbannad att jag absolut inte kan sova! Jag orkar inte ligga vaken brevid en snarkande Robban längre och låta huvudet mala på. Jag vill inte vara arg, jag skulle bara vilja koppla bort och inte bry mig. Rycka på axlarna och sedan kommer alla irritationsmoment och alla jäkla konflikter vara ute ur mitt huvud.
Jag blir så trött, arg, ledsen och framför allt otroligt besviken. Känns ibland som att vi får en försmak av vad det betyder att vara tonårsförälder här hemma, Sebastian har börjat sexan och allt som hör där till.
Jag vet ju själv hur stor jag tyckte att jag var i hans ålder. Vad tusan har jag gett mig in på? Fast det frågar jag mig själv med en hel del humor ändå, jag tycker om mitt liv men ibland kan det ändå kännas som jag har tagit mig lite vatten över huvudet.
Jag behöver helt enkelt lära mig att andas... och träna mer. Det har i alla fall varit genom att träna som jag fått ur alla aggressioner förut och jag verkar vara en människa som väldigt lätt arbetar upp mig och blir arg.

Känns helt klart bättre nu i alla fall, soffan nästa och hoppas att jag hinner sova något så att jag orkar med morgondagen.

Med min logik borde det vara söndag

Hur kan helgen ha gått så snabbt? Den har verkligen bara försvunnit.
Fredagskvällen gick som sagt åt till en myskväll med god mat och trevligt sällskap. Det enda negativa jag skulle kunna tänkas ha var att mitt trevliga sällskap somnade på fem röda i soffan. Fast så klart gjorde inte det något, det var till och med riktigt underhållande när han i sömnen började prata om olika ton men speciellt 1711 ton.
Jag hakade på och frågade om inte 1811 ton var bättre men nej, det skulle absolut vara 1711 ton.
Robban snarkade vidare och efter 10 minuter fortsatte jag hans diskussion om 1711 ton bara för att se om han hakade på i sömnen och visst gjorde han det. Där snackar vi om yrkesskadad.

Lördagen gick åt till att plocka svamp, städa  och laga mat innan Lotta och Nicklas kom förbi på middag och lite sällskapsspel vilket vi även fortsatte med på söndagen. Inte vann jag någonting, varken Geni eller Absolut överens. Vilken tur att jag inte är så tävlingsinriktad då... Även fast jag för en gångs skull var en relativt bra förlorare känns det yrtterst nödvändigt att här tillägga att det var VÄLDIGT jämt.
Hur som helst har större delen av helgen varit jätterolig, den tog bara slut aldeles för snabbt.

Varför ska ens sanningar vara allas?

Jag blir så trött över en del saker, människor och åsikter. Vissa personer ska tycka så mycket om hur man ska vara, hur man ska göra och hur man ska tänka. Inget fel med det, ja är nog mästare på att ha åsikter.
Men varför vara så övertygad attt alla ska göra likadant, att ens rätt är allas?

Inte något att lägga energi på så jag kan med glädje skriva att mitt trista humör gav med sig igår. Vi hade en mysig hemmakväll och maten blev kanon.
Önskar bara att Philip förstod att det är helg och att man inte ska vakna klockan 06:00 då.
Men nu sitter han här i alla fall och försöker äta upp tangentbordet.

Äntligen helg!

Shit vilken jobbig dag vi har haft här hemma. Philip har varit så kinkig, han vill bara vara i famnen hela tiden. Det går absolut inte att roa honom med någonting annat vilket gör att jag inte har gjort något vettigt idag och det finns tusen grejer jag borde göra. Jag skyller det på magknip då vi har dragit ner på minifomen, men nu blir det stor dos igen.

Hade tänkt att ha lite mysfredag här ikväll men jag är inte direkt upplagd för det nu utan är bara trött och grinig. Ska ta mig i kragen mig i kragen och se till att vi får en trevlig kväll här ändå. Lite god mat piggar alltid upp, jag ska prova på två nya recept. Först skaldjurspaj och till efterrätt en chokladbakelse med jordgubbs och passionsfruktsallad.

Bodystep

Skulle jag ha gått på igår. Egentligen skulle jag ha gått och tränat bodycombat för första gången i tisdags men Robban var tvungen att ha bilen för ett föräldramöte på Sebastians skola. Någonting vi fick reda på i sista stunden... Så det sket sig, istället hann jag arbeta upp riktigt mycket lust till träning igår. Promenader i all ära men det är så skönt att ta ut sig ordentligt och jag tycker det är så mycket roligare nu när jag inte kan ränna på gymmet hela dagarna eller ens varje dag.

Halv fem vaknade jag i soffan av att Robban kom hem och ville ha middag, det var det passet det.
Fast just igår var det så mycket skönare att sova en timme eller två med Philip i soffan, vi skulle bara gosa lite så jag blev skapligt förvånad när klockan var så mycket.
Att planera någonting är i stort sett bara att glömma utan man får ha ett stort KANSKE över allting.
Istället för gymmet gjorde jag Malte glad och tog ut honom att gå milen, som egentligen är 9km men milen låter bättre. Han var eld och lågor över att inte ha barnvagnen med sig utan istället få all uppmärksamhet från matte.

Min promenad med Malte fick mig och tänka på en LIA-period jag hade med en klasskompis. Vi hade ett projekt där deltagarna samlade poäng efter hur mycket de motionerade.
Nu till det pinsamma, vi tillät inte hundpromenader. Det var några som blev sura och det kan jag förstå men jag och Mattias menade att man gick söligare och stannade mycket eftersom hunden vill nosa samt göra sina behov. Åt helvete heller, så ser aldrig min och Maltes promenader ut i alla fall. Han får ett par tillfällen att snabbt göra vad han ska sedan är det att gå fot med full fokus som gäller. Nu vet jag det.

Det är tur att det inte spelar någon större roll hur man ser ut här ute på landet men en keps räddar lite i alla fall. Det kan behövas då jag inte tror grannarna har sett mig i något annat än mjukisbyxor.
Jag ser rätt glad ut ändå för att inte ha kommit iväg till gymmet, men att ta en långpromenad i solen var absolut inte fel.

Jag har återfått mitt förstånd

Hur kunde jag vara så extremt korkad att jag inbillade mig att jag skulle sluta äta godis? Hur kom jag ens på idén att sluta? Igår kändes skälet om ett för stort midjemått som en riktigt dum idé till att sluta äta godis, så det blev härliga 5hg lösgodis framför tv:n på kvällen.
Vad dumlycklig jag blir av godis och det lyckan sitter i. Jag vaknade glad med ett godisbegär som äntligen var stillat efter tre veckor, ställde mig framför spegeln med min granskande blick och konstaterade att jag inte ser så jäkla pjåkig ut ändå.
Må hända att det är flera tusen kalorier jag stoppar i mig iform av lösgodis, men vet ni vad?
Det är helt klart värt det!

3 månaders sprutan

Då var sprutan avklarad och den gick så mycket bättre än vad jag hade föreställt mig. Visst blev han ledsen när han fick sprutorna i sina små ben men han lät sig tröstas väldigt fort. Efter andra sprutan blev han lite dåsig och trött och myste in sig ordentligt i min famn. Ett par minuter tog det bara innan han gav pappa ett stort leende, lite groggy men ingen skada skedd.
Sedan har han nästan bara sovit, han vaknade för några timmar sedan och ville ha mat och sedan satte gråten igång. Han var helt otröstlig, ingen feber men han hade antagligen ont i sticken så han fick en alvedon och när den började verka lät han sig vaggas till sömns.
Lilla vännen... nu ligger han och sover igen. Jag hoppas bara att han kan sova inatt så att han inte ligger och har ont. Förutom att han var otroligt duktig idag har han växt så det knakar, jag kan inte förstå att det kan ha gått så fort.
5952g och 61,7cm, det är min stora kille det.

3 månader

Idag klockan 15:50 blir Philip 3månader, det är inte klokt hur fort tiden har gått. Nu hade jag iof ingen erfarenhet av småbarn men jag trodde inte att de växte och utvecklades såhär snabbt! Aldrig någonsin har 3 månader gått i sådan här hastighet förut, jag kommer bli gammal fort.

Hur som helst firar vi honom genom att åka till bvc och ta spruta mot diverse sjukdommar, underbart sätt att fira in grabben på. Antagligen inte.
Jag tycker synd om honom redan nu, de sa på bvc sist att bebisarna brukar kunna få feber, vara väldigt trötta eller skrika konstant efteråt av sprutan och det känns absolut inget roligt. Alla tummarna hålls för att Philip ska vara ett av de sällsynta barn som inte märker av någon biverkning alls. Ingen idé att spekulera, om 1½ timme får vi reda på det.

Nyfödd kille bara 1 dag gammal

...3 månader senare

Höstshopping

Det är så roligt att handla kläder åt Philip, det finns ju faktiskt en hel del även till små pojkar. Sedan är det väl inte så värst tacksamt att köpa mängder av kläder då han växer så otroligt snabbt. Men det är svårt att låta bli när han är världens sötaste lilla Philip.

Första shoppingturen fick vi med detta hem plus ett par pyjamaser som var på tok för små, men de funkar ett litet tag i alla fall.

Igår kväll var det egentligen veckohandling som stod på schemat. Men det som nästan brukade vara höjdpunkten på veckan tycker jag nu är så förbannat tråkigt så det skjuts upp ett par dagar till, istället blev det lite fler bebiskläder.

Sist men inte minst, pyjamasen som Robban valde ut. Usch vad vi har olika smak men det funkar än så länge.

Gosunge!

Vad fick mamma då? Ingenting. Minus 5kg sedan blir det shopping av!

Flyttar på prov

Det är så pinsamt tydligt att jag inte kan det här. Jag har gått 3 år gymnasial medieutbildning men jag kan inte ens fixa iordning en blogg utan att använda standardmallarna. Det var då tre bortkastade år.
Detta var inte på långa vägar vad jag hade tänkt mig men jag fattar verkligen inte hur jag ska få till detta så efter alldeles för lång tid ger jag upp. Nu är det såhär... Vi får se hur länge jag blir kvar men jag flyttar hit lite på prov.