Det jag absolut älskar mest med att bo på landet är att jag kan gå utanför dörren utan att försöka fixa mig själv till perfektion. Någonting som ändå är ouppnåligt eftersom gränserna hela tiden ändras och slutar med frustration. Visst vill jag helst inte gå utanför dörren och se ut som "hej kom och hjälp mig" ´men det är inte så otroligt noga. I stan höll jag på och fjantade mig framför spegeln bara för att ta en promenad. En väldigt skillnad om man jämför med nu. Dagens promenad, helt prestationslöst och jag kan ändå känna mig riktigt nöjd med mig själv trots brist på perfekt utseende. Det är frihet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar