Vilken vård?

I ett land som Sverige där vi ska betala så ofantligt mycket i skatt tycker jag ändå att sjukvården borde fungera lite smidigare. Jag får känslan att även här måste man ha en privat sjukförsäkring för att få en så bra vård som möjligt och vi som inte har råd med det får antingen en halvdan vård eller får ständigt ringa och tjata och övertala stackare som är omåttligt trötta på gnällisar som mig. Många duktiga läkare och annan sjukvårdspersonal men de är för få.

28:e december 2010 hade vi en tid åt Philip för att  kolla hans öron, se om det fortfarande är vatten i det högra. Mellandagarna gjorde oss tydligen förvirrade för vi kom en dag för sent till sjukhuset, övertygade om att det var rätt datum. Mitt fel.
Men det var ingen fara tydligen, vi stod på listan för en ny tid sa tanten i bakom disken.

Så ringer jag idag för att få tag på logopeden som vi borde ha fått en kallelse ifrån vid det här laget. Då får jag veta att Philip har en tid hos öronläkare i AUGUSTI! Så tiden vi missade hade inte alls blivit ersatt utan bara överhoppad. Fy fan vad arg jag blir.
Men som vanligt löser sig allting till slut och nu väntar jag på att bli uppringd om en tid hos både logoped och öronläkare, sedan vet jag om jag ska skälla eller tacka.

För egen del kan jag nog säga att utav 10 kontakttillfällen med sjukvården är det nog bara 2 som varit bra. Snart dags för mig att ta kontakt med plastikkirurgavdelningen igen (kanske borde ha gjort det redan) men jag vill verkligen inte! Satan vad dåligt jag har blivit bemött vid en del tillfällen.

Sedan borde jag kanske tagga ner lite efter att ha tittat på 4:ans dokumentär igår om hjälparbetare i Afrika som opererade barn och vuxna med näs och gomspalt. En av läkarna där ifrån Sverige var Malin Hakelius, samma läkare som har opererat mig två gånger. Det är den enda läkare jag träffat i mitt ärende som dels har tagit mig på allvar och behandlat mig med respekt. En människa som jag beundrar något oerhört.