Förmågan att få en bebis att somna tidigt är en konstform som jag inte bemästrar

Dessa veckor som Philip har haft seperationsångest, tandont eller vad det nu kan vara börjar sätta sina spår. En del nätter är helt ok då han bara vaknar en gång men som inatt vaknade han TRE gånger. Jag börjar bli sliten, är ju bortskämd med en kille som sover hela nätter annars. Och att somna tidigt funkar inte heller för herrn, han somnar i princip aldrig innan 22:00 och jag har ingen aning om hur jag ska bryta det mönstret.
När vi höll på och försökte genom att hålla honom vaken mera på dagarna resulterade det bara i att han somnade ännu senare... så vi har lagt ner det.
Han är sju månader, att säga åt honom att ligga i sängen klockan 19:00 och försöka sova funkar så klart inte.

Gårdagen på öppna förskolan var hur som helst väldigt rolig. Man kan ju tycka att snutten borde ha blivit trött av att skoja så mycket där men han höll nog vakenrekord igår.
Eftersom vi skulle in till stan hade jag en ursäkt till att piffa till mig och jag tyckte att slutresultatet blev väldigt bra så jag förtjänar en liten egobild. (var ju otroligt längesedan jag lade ut en sådan)
Bortsett från min stirriga blick (som var frustration över att jag sällan lyckas slappna av och bli bra på kort) är jag väldigt nöjd.

Philip satt och bekanta sig med sin tandborste under tiden och undrade antagligen vart hans vanliga mamma med mjukisbyxor och uppsatt hår hade tagit vägen.