Välkommen in i mina tankar och funderingar kring livet i stort. Mycket bebis, mycket viktsnack och en massa härlig vardag.

torsdag 1 september 2011

Dagisbasilusker, stay away!

Dagen började med någonting som gör mig riktigt, riktigt arg!
När jag skulle lämna av en skrikandes Philip som inte alls vill bli lämnad på dagis är det första jag ser på avdelningen en hängig unge med grönt snor utkladdat i hela ansiktet. Hjärtat blöder redan och jag känner mig inte som världens bästa mamma när allt Philip vill är att vara hemma med mig, men att då behöva lämna honom mitt i en smitthärd gör mig minst sagt irriterad.
Hur tänker man? Varför lämnar man ett så snorigt barn på dagis?
Jag antar att det är jobb eller skola som drar i föräldrarna men då är det ju ännu värre att de inte tänker på alla oss andra föräldrar som inte heller har tid att vara hemma med ett sjukt barn.

Nu har jag en stark liten kille så jag hoppas att han kan stå emot basiluskerna för att vi har helt enkelt inte tid att bli sjuka här hemma.
Återigen, hur tänker man?

3 kommentarer:

  1. Åååh! Vi har precis samma visa på vincents avdelning, det var nog den envisa smittan han själv åkte på. En stackars liten pojk som inte ens kunde äta p.g.a att han var så fruktansvärt snorig. Jag tyckte personalen borde få sätta gränser någonstans för hur sjuka barn får vara för att få vara på dagis för dagen...

    SvaraRadera
  2. Det borde de verkligen ha! Jag kan inte någonstans förstå hur man kan lämna ett sjukt barn på dagis. Stackars barn, stackars personal och stackars föräldrar som saknar sunt förnuft.
    Ok, lite hårt men det gör mig väldigt upprörd.

    SvaraRadera
  3. Inte så kul att som personal ta hand om de sjuka och gnälliga barnen heller. Men med människor är det ju svårt att sätta tydliga gränsen eftersom alla har olika uppfattningar (vem har rätt liksom?) Ofta blir föräldrarna arga när man väl säger till.

    SvaraRadera