By by gomspalt

Oj, vilken cirkus det har varit här idag. Jag har ringt runt till alla möjliga människor som en tok och försökt planera in nästa vecka, och allting verkar hända på måndag naturligtvis.
Jag har försökt ringa förskoleföreståndaren för att se hur jag ska göra med tiderna för Philip. Det var dött lopp men hon var på Philips förskola när jag skulle hämta honom så lite tur har jag allt ibland.

Igår försökte jag få tag i någon människa på Linköpings universitetsjukhus som vet när Philips operation är planerad. Det gick inget vidare, killen jag pratade med var nog ny för han visste absolut ingenting. Efter lite om och med fick jag i alla fall ett annat nummer och en uppmaning att ringa idag istället.
Sagt och gjort, rätt nummer idag, kom till rätt kvinna men hon kunde tyvärr bara meddela mig att det fanns en ännu "rättare" kvinna som visste det jag behövde veta men att hon var ledig och tillbaka på måndag.
*suck*
Fast jag måste nämna att kvinnan jag pratade med var väldigt snäll och trevlig, hon lyssnade på mina funderingar och tankar om operationen. Mycket trevligare än de snäsiga och otrevliga svar jag många gånger har fått från sjukvården som antagligen tyckt att jag är en jobbig jävel som ringer och tjatar.
Men min erfarenhet är att man måste ringa och påminna personalen om att man existerar. Absolut inget fel i det, jag orkar absolut med det... tänker bara att det kanske finns andra som inte orkar pusha på.

Strax efter klockan tre i eftermiddag ringde det ett 010 nummer, alltså sjukhuset. De har fått en avbokning av en operation redan nu på tisdag och undrade om Philip ville ha den. Kvinnan jag pratade med sa att de behövde boka upp tiden snabbt men att vi blev tillfrågade först eftersom jag har ringt ett par gånger och som hon sa "att operationen var väldigt viktig för oss".
Jag blev så häpen, glad, tacksam, tankspridd och skiträdd.

Philip har gomspalt vilket betyder att det är öppet mellan svalg och näsa längst bak i munnen. Han har tack och lov en rätt lindrig spalt men det kan ändå orsaka problem.
Mina största orosmoment just nu är att jag hör en sådan skillnad på hans babbel, förut var det bara bebisjoller men nu menar han någonting med sina ljud och läten. Men gomspalten gör att han bara kan säga mamma och hej, det är t.ex. helt omöjligt för honom att forma P-ljud.
Hans hörsel är en annan sak som bekymrar mig. Spalten bidrar till att han även har vätska i öronen så att han hör lite sämre.
Jag vet att barn i hans ålder är trotsiga men ibland är han direkt omöjlig och då kan jag inte hjälpa att undra om det kan vara så att han inte hör mina "nej" ordentligt.
Rör i öronen blir det i alla fall samtidigt som de syr igen gomspalten.

Just hörseln är ju så extremt viktig nu när han ska börja prata. Jag är inställd på att hans talutveckling kanske kommer lite senare än andras barn men självfallet vill jag att den ska bli så lite lidande som möjligt.
Därför är jag så otroligt jävla glad att han ska få opereras snart. Han kommer sövas och det känns väldigt otäckt men samtidigt tänker jag att hela teamet som kommer att arbeta med Philip gör liknande operationer på småbarn hela dagarna. De kan detta.
Så måndag förmiddag ska han bli inlagd och på tisdag är det dags... Det blir bra.