I torsdags kväll när vi sappade runt stannade vi framför denna skräckfilm, paranormal activity. Jag har inte sett en skräckis sedan The Ring kom och det finns det en bra anledning till. Men med skräckblandad förtjusning satt jag som fastklistrad i soffan med en snart sovandes Robban. I ärlighetens namn kan jag erkänna att jag inte tittade speciellt länge innan jag fick nog, rätt harig som jag är.
Det är mörkt i huset och jag är skapligt rädd trots att jag har sällskap, men jag har ju redan förstått att Robban inte kan skydda mig mot varken spöken eller demoner. När jag skakar liv i min nästan medvetslösa man tittar han yrvaket runt i rummet och frågar " men var är han?"
Vem då frågar jag.
"var det inte någon som skulle sova över här? Var är han?"
Inte rätt sak att säga till mig då! Med ett fräs om att vi är ENSAMMA här var det god natt.
Vilken ruskigt dålig tajming, inte heller kommer Robban ihåg att han sa något han var bara frågande dagen efter varför jag var så sur natten innan.
Den filmen är skitläskig och spännande. Det finns en tvåa nu och då är det en bebis med som råkar ut för läskigheter. Har inte sett den och vet inte om jag vill...
SvaraRadera