Malte

Det är denna byracka som bär skulden till att jag traskar vägen fram här hemma vareviga dag. Tur är väl det iof, det är inte bara Malte som behöver sin motion.
Men vem kunde tro att det var ett sådant jobb med hund? Inte jag, lätt att slå bort när folk berättar hur tidskrävande det är och hur bunden man blir. Men det har jag ju märkt nu att det faktiskt är sant.
Det som stör mig och familjens behov mest är just det att man inte bara kan sticka iväg hux flux utan man måste hela tiden tänka på Malte. Tack och lov har vi världens bästa vän/hundvakt Anders som brukar vara flitig med att ställa upp när det behövs.

Allt negativt åt sidan är det bra härligt med en vovve i huset också. Visst skitar han ner någon förskräckligt, är väldigt trög och i vägen nästan för jämnan. Men han är ju min stora dummerjöns! Världens finaste, snällaste och goaste hund. Så sant som det är sagt är han människans bästa vän... och vakttjänst.
På tal om Malte är det bäst att jag går och tittar till honom nu så han inte har bitit sig loss från sin lina och är ute på förbjudna äventyr.