Nu vill jag inte gå in på allt för många detaljer för det ser antagligen inte bra ut men jag måste skriva någonting för jag var med om någonting i dag som gjorde mig ordentligt upprörd och ledsen.
Jag var med om ett riktigt skräckexempel på en sjukhusavdelning idag...
En gammal dam som nyopererad satt i rullstol i allrummet på avdelningen. Hon verkade väldigt obekväm och hade antagligen ont. När en sköterska gick förbi tittade damen mycket ledsamt upp på henne och bad om hjälp att få komma till sängen och lägga sig.
"Lilla gumman, det kan jag inte" sa sköterskan. När damen inte hörde sa sköterskan högre och tydligare denna gång att "Du är inte mitt ansvar".
VA?! Ok, jag köper att sköterskan hade andra att ta hand om men fanns det inget trevligare sätt att förmedla det på?
När damens "egen" sjukskötare kom bad hon om samma sak. "Kan du hjälpa mig till min säng".
Nej, det kunde skötaren inte utan damen skulle sitta upp en stund till.
Det fanns säkerligen goda skäl till varför hon skulle befinna sig uppsittande men hon fick inte något förklarat för sig. Skötaren kunde i alla fall sagt varför. Han kunde åtminstone ha frågat damen om han skulle vända på henne så att hon kunde se på tv:n och fördriva tiden på det sättet. Istället gick han därifrån och damen satt återigen och frågade övrig personal om hjälp.
Efter en stund kom en läkare ut till allrummet på jakt efter en sköterska. Damen frågar honom "kan du hjälpa mig till min säng?".
"JA" säger läkaren. MEN han bemödade sig en ens att titta på patienten, han kunde inte ens snegla lite på henne och låtsas bry sig! Så där satt hon...
Jag vet ju själv hur utsatt man kan vara som patient, förstår inte personalen det? Lite vänlighet bara... det gör så mycket.
EN viktig förutsättning för att jobba med människor (enligt mig) är att man tycker om just människor!
Usch så hemskt det låter :/
SvaraRadera