Jag hade tänkt att skriva ett peppande, positivt inlägg om vilken härlig dag jag har haft och framförallt vilket härligt pass jag fick till i gymmet. För första gången på alldeles för länge var det roligt!
Men när lillen är lagd och det är kväller så känner jag hur min entusiasm har runnit av mig lite. Jag känner mig liten och trött.
Jag vill bringa klarhet i lösa trådar som dinglar just nu, det faktum att jag måste acceptera att allt jag kan göra är att vänta och se grämer mig. Jag är van vid att räta upp alla frågetecken så fort som möjligt och tro mig, jag har försökt denna gången med. Men nu måste jag ha lite is i magen för jag kan inte göra mycket mer än vad jag redan har gjort. Varför ska det vara så svårt för mig att förstå?
Sist men inte minst hänger mina händer som ett orosmoln över mig. Vänster har börjat krumma ihop sig och jag vet inte vad jag ska göra!?
Is i magen som sagt... och andas. Det är lika bra att jag går och lägger mig på en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar