Lyckorus

De senaste 2 veckorna har gått lite smått i moll. Inget överdrivet men allt har varit lite jobbigt, regn vart jag än vänder mig och framförallt  har det mesta varit tråkigt. Denna känsla har infunnit sig som starkast om morgnarna då det har varit kämpigt att ta sig upp ur sängen som är så förföriskt varm och skön.
Men i morse kvittrade fåglarna igen, sovrummet var färgglatt och jag studsade upp ur sängen okristligt tidigt fylld upp över öronen med en massa kärlek och (tro det eller ej) tacksamhet.
Tacksam för allt fint som finns och laddad att ta allt fint jag ännu inte har.
UNDERBART att vakna på rätt sida om jag ska underdriva det hela.

Mitt kontrollerande jag måste genast analysera detta lyckorus, vad är skillnaden med just denna morgon i jämförelse till alla de andra grå?
Kan det vara min fina lilla familj? Kan det vara en oväntad överraskning som väntar bakom hörnet?
Eller beror det kanske på att jag har haft turen att lyckats fånga den underbaraste mannen som går på denna jord?
Nej, nej och åter nej. Dessa saker är jag alltid tacksam och glad åt men just denna morgon handlade det om någonting annat, mycket simplare som jag skulle vilja kalla för livsnjutning.
Jag ska avslöja min hemlighet som jag tog till igår kväll. OSTBÅGAR!