Äntligen börjar det hända någonting!

Som jag har försökt gå ner de där sista kilona. Eller det har väl varit ett steg fram och två steg bak. Jag är van vid att äta massor och att träna mycket. Nu blir det knappt mer än vanlig vardagsmotion som inte är fy skam det heller men det är inte i närheten av hur mycket jag brukade röra på mig.
Men det svåra är det där med maten, att ligga på ett litet minus i kalorier. Förut var det inga större problem då jag kunde ligga på ett rätt stort minus när jag åt ca 2000kcal, men nu är det jobbigt.
Det handlar väl bara om att vänja sig och jag vet att det sitter mest i huvudet. Men någonting har jag i alla fall gjort rätt de senaste två veckorna för jag har nämligen lyckats gå ner 1,8kg och jag hade satt ett mål på minus 1,2 kg så jag är väldigt glad! Det känns bra.
Sedan hoppas jag innerligt att jag kan få till lite mer träning när KAY kommer hem, för under latheten tycker jag ju att det är väldigt roligt. Och även om det inte är jätteroligt alla gånger så ÄLSKAR jag att kunna äta STORA portioner utan att jag ska behöva kämpa med att få igen byxorna.
Hur som helst, Klapp på axeln till mig för min viktnedgång och för morgonens promenad i ösregn.

Nu ska dammsugaren rullas fram och helst användas också och sedan har jag en rejäl tvättdag framför mig. Sen ikväll kommer jag ut, hör och häpna! Själv till och med, och med själv menar jag utan lilla familjen som jag för övrigt älskar att umgås med. (Varför gör jag så? Vara tvungen att framhäva hur mycket jag tycker om Robban och Philip bara för att jag ska spendera en kväll själv av så många annars hemmakvällar. DET ÄR SKITSKÖNT ATT VARA SJÄLV IBLAND OCH DET GÖR MIG INTE TILL EN SÄMRE FLICKVÄN/MAMMA FÖR ATT JAG TYCKER DET).
Ikväll ska jag i alla fall träffa Sandra i stan och käka lite gott och sedan blir det nog bio också. Riktigt roligt ska det bli att få snacka lite icke barnrelaterat skit.