Förra veckan visade vågen en sådan oväntad låg siffra att jag inte vågar väga mig idag. Jag vill inte bli besviken så det är lika bra att skjuta upp det.
Morgonjoggen... varför sätter jag upp som mål att träna på morgonen när jag vet att jag inte går upp till annat än en ilsken jobb-väckarklocka eller en ilsken Philip? Jag är inte någon morgonmänniska och kommer förmodligen heller aldrig att bli. Det enda som händer när jag ska upp för att träna tidigt är att jag blir så stressad att jag ligger vaken halva natten.
Istället sitter jag och Philip och tränar på high five, en ytterst viktig kunskap.
Men springa kan man som tur är göra hela dagen. Annars är jag ledig idag och jag ska försöka att verkligen njuta utav det och lägga all stress jag känner åt sidan.
Vad är jag stressad över? Jo, att jag ska gå upp tidigt resten av veckan, så himla onödigt att känna så när jag vet att veckan kommer bli så bra! Men det är väl fullt normalt att känna så när man har varit mammaledig så pass länge som jag nu har varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar