Yes! Viktnedgången har verkligen stått on hold sedan graviditeten. De första veckorna rann det av men sedan har jag stannat på 59- 60kg. Jag har ju varit van att i nio månader äta precis vad och hur mycket jag vill, tillgodose vartenda litet sug. Och sådana vanor är både svåra och tråkiga att bryta.
Jag kan inte påstå att jag tagit mig i kragen och tränat denna vecka men jag har varit snäppet bättre med mina promenader och grymt mycket bättre med maten.
Ätit bra mat regelbundet för att undvika tokhungern och inte varit så förbaskat hård mot mig själv!
Minus 1 kg denna vecka och jag har hamnat på prick 58, lägsta jag har varit på efter Philip.
Vet inte vad skillnaden är eller vad jag har gjort men motivationen har infunnit sig på riktigt. Till nästa vecka är det ett kilo till som ryker för detta känns fantastiskt!
Tycker inte du behöver vara så nojig över den vikten. Det är vad jag väger utan att ha fött ett barn för ett halvår sen. Men jag vet hur det är Har man alltid varit smal och haft en grundvikt vill man gärna behålla den... Ha det bra! Kram
SvaraRaderaFast jag är inte nojig. tvärtom är jag väldigt nöjd med hur jag ser ut. Men samtidigt vet jag hur jag vill se ut och jag kan till och med tycka att vägen till det målet kan vara rolig.
SvaraRaderaVill ha en balansgång mellan grymma biceps och lördagsgodis :D
Åh vad duktig du är! Jag närmar mig underifrån är jag rädd för. Tur att jag inte har någon våg för jag vet inte hur mycket chips/ostbågar jag äter nu och gymmet.. När var jag där sist?! :s på onsdag ska jag iallafall ta mig i kragen och köra ett sjuhelvetsjävla pass :D
SvaraRaderaKan det vara så att de kilon du förlorar får jag...? Vet inte vad jag tycker om det... ;)
SvaraRadera