Igår bar det iväg till öppna förskolan för första gången med en glad Philip och en otroligt nervös mamma. Jag verkligen hatar att vara så pirrig när man ska iväg till ett nytt ställe där man inte känner någon. Men som alltid gick det jättebra.
Vi blev väl omhändertagna med rundvandring och lite allmän info sedan var det bara att sätta sig och leka. Lite stelt och konstigt kändes det allt först men vi kom in i det snabbt. Tisdags eftermiddagar är det bara öppet för barn upp till 1 år och det var mycket mer folk än vad jag trott. Tyvärr var i stort sett alla mycket äldre än mig, mellan 32-40 år förutom en tjej som såg rätt besvärad och nervös ut. Alla var åtminstone förstagångs föräldrar så då spelar det ingen större roll att de var så pass mycket äldre.
För min egen del måste jag säga att jag är glad att jag är glad över att ha fått barn vid 23 istället för att få det första vid 40. Jag inbillar mig att man är lite piggare och har mer energi plus att jag har gått om tid att skaffa resten av fotbollslaget.
Philip var lite tystare än vanligt först. Han låg på sin filt och tuggade på en leksak medan han storögt tittade på de andra barnen. Men han blev snart sitt vanliga livliga jag då en ettåring kröp fram för att ta hans leksak. Philip ville absolut inte släppa fast det var en rätt orättvis fight så den där leksaken blev han snart av med.
Men inte gav han sig för det. Nej då, han rullade runt så att han hamnade i knät på den större flickan och försökte få igen sin leksak.
Det är min kille det!
Efteråt bar det iväg till Vingåker för att fira pappa som fyllde år så idag har jag en riktigt trött liten snutt här hemma.
Åh va underbart och kul det låter :D Det är kul att han gillade förskolan!
SvaraRadera