Det är jag det. Kunde verkligen identifiera mig med "bebistanten" i Cougartown i tisdags. Jag tycker det kan vara otroligt skönt att inte säga ett knyst om Philip när jag träffar gamla kompisar. Med det menar jag att Philip behöver inte vara det ända vi pratar om. Men ibland blir det lite väl mycket bebisfrågor och mot min vilja blir jag den där jobbiga mamman som enbart pratar om sin bebis. Jag kan bara prata för mig själv nu men jag har ALDRIG tyckt det har varit särskilt spännande att höra om andras ungar, förren nu...
Men likt förbannat är jag en väldigt stolt mamma så jag måste ändå få berätta att min stora pojke SATT i sin liggvagn igår när vi åt lunch på stan. Det är fasiken värt att nämnas!
Världens duktigaste unge!
Presentköp blev det också till Robbans mamma som fyllde 58år igår. Och det råkade visst slinka med lite grejer till oss också.
Blomman som Robbans mamma fick, plus en likadan till oss. Skitfin!
My kind of tomte.
Och möjligen världens finaste dörrkrans...
Men detta är också det ända julpyntet som har kommit upp så idag tänkte jag försöka mig på en grovstädning så att jag kan få pynta sedan. Men jag tänkte börja med spisen så jag drar mig lite för det. Jag är både lite äcklad och rädd för att dra ut spisen... man vet aldrig vad som kan gömma sig där.
Jag hoppas faktiskt på att jag inte har rätt rengöringsmedel så att jag med gott samvete kan skjuta upp spisen en vecka till... höjden av lathet?
Men igenom all äcklig skrubbning ska jag hålla i åtanke att hela december bara kommer innehålla en massa julbak, pyssel och julmusik. Underbart!
Men åh så söt han är lillen!! :) och det är absolut klart att nämnas att han satt! Utan tvekan :)
SvaraRadera