10 veckors jävla anamma

Jag har gärna velat gå ner mina sista mammakilon och ännu hellre börja träna regelbundet igen så att jag kan få lite snygga muskler på min arma kropp. Men det vill sig inte. Jag tycker att det är ruskigt svårt att få mig själv att träna och jag pendlar hela tiden på de sista kilona. Det har faktiskt inte hänt något sedan midsommar. Visst har kroppen blivit tajtare men kilona är kvar.
Så nu är det nu eller aldrig. I söndags bestämde jag mig för att sätta en tidsgräns som blev 10 veckor och satte upp vilka mål jag ska nå på dessa veckor. 10 veckor är inte lång tid med det får bli en rivstart.
Ha noll tolerans på sötsaker, minska drastiskt på det goda helgvinet och komma igång med träningen.
Och det är jobbigt!!! Träningen denna vecka är inget att hänga i julgranen, jag rör på mig men inte mycket mer. Men jag har skärpt mig med min kost så träningen får det väl bli rivstart med nästa vecka.
Jag tänker som så att om jag bara står ut i 10 veckor är jag igång sedan och kan pusta ut. NU ELLER ALDRIG!

Men all njutning kan man inte ta bort, det vore vansinne. Som idag till exempel lagade jag en ordentlig, härlig middag. Efterrätten hoppade jag över dock.
Förrätten provade jag något nytt, avokadosoppa med räkor. Inte illa, inte illa alls. Absolut en bjudrätt framöver.

Huvudrätten blev ugnsgrillad laxfilé med pestopasta. Enkelt och gott!