Bodystep

Skulle jag ha gått på igår. Egentligen skulle jag ha gått och tränat bodycombat för första gången i tisdags men Robban var tvungen att ha bilen för ett föräldramöte på Sebastians skola. Någonting vi fick reda på i sista stunden... Så det sket sig, istället hann jag arbeta upp riktigt mycket lust till träning igår. Promenader i all ära men det är så skönt att ta ut sig ordentligt och jag tycker det är så mycket roligare nu när jag inte kan ränna på gymmet hela dagarna eller ens varje dag.

Halv fem vaknade jag i soffan av att Robban kom hem och ville ha middag, det var det passet det.
Fast just igår var det så mycket skönare att sova en timme eller två med Philip i soffan, vi skulle bara gosa lite så jag blev skapligt förvånad när klockan var så mycket.
Att planera någonting är i stort sett bara att glömma utan man får ha ett stort KANSKE över allting.
Istället för gymmet gjorde jag Malte glad och tog ut honom att gå milen, som egentligen är 9km men milen låter bättre. Han var eld och lågor över att inte ha barnvagnen med sig utan istället få all uppmärksamhet från matte.

Min promenad med Malte fick mig och tänka på en LIA-period jag hade med en klasskompis. Vi hade ett projekt där deltagarna samlade poäng efter hur mycket de motionerade.
Nu till det pinsamma, vi tillät inte hundpromenader. Det var några som blev sura och det kan jag förstå men jag och Mattias menade att man gick söligare och stannade mycket eftersom hunden vill nosa samt göra sina behov. Åt helvete heller, så ser aldrig min och Maltes promenader ut i alla fall. Han får ett par tillfällen att snabbt göra vad han ska sedan är det att gå fot med full fokus som gäller. Nu vet jag det.

Det är tur att det inte spelar någon större roll hur man ser ut här ute på landet men en keps räddar lite i alla fall. Det kan behövas då jag inte tror grannarna har sett mig i något annat än mjukisbyxor.
Jag ser rätt glad ut ändå för att inte ha kommit iväg till gymmet, men att ta en långpromenad i solen var absolut inte fel.