Min "vara själv" kväll

Det blev väl inte riktigt som det var tänkt igår men blir det någonsin det? Kvällen började med att jag mötte upp Sandra och vi köpte våra biobiljetter. Inception gick fortfarande här i Norrköping så jag var väldigt nöjd och glad, är inte direkt var dag man kommer iväg på bio med en liten hemma.
Sedan knallade vi vidare mot en indisk restaurang (Indra) som jag har ätit på en gång förut och tyckte var väldigt god. Men när vi satt där på restaurangen och vi fått in vår mat kom jag till slutsatsen att när jag var där sist var jag gravid i 6:e månaden och tyckte allting var gott. Nu tyckte jag maten var väldigt tråkig och medelmåttig så det blir inga fler besök där för min del. Det går inte att komma ifrån att jag vill ha grönsaker till min mat.
När vi satt här började Sandra må väldigt illa och blev bara grönare och grönare i ansiktet.
Snabbt ut i friska luften. Sandra mår bättre, jag lyckas ta ett rejält snesteg i mina klackar på minst 5cm. Ner i backen med mig.. aj. Foten känns ok, bra. Ingen såg, ännu bättre!
Vi kommer igenom reklamerna på biografen men strax innan filmen ska börja stegras Sandras illamående igen och hon var tvungen att gå hem. Väldigt tråkigt men det är inte mycket att göra åt.
Så det slutade med att jag gjorde någonting som jag aldrig trodde att jag skulle göra...gå på bio själv.
Jag kan ju säga det att filmen var precis lika bra ändå, helt otroligt bra till och med.

Så min ensamma kväll blev verkligen ensam. Och foten... jo, den har fått en hel natt på sig att bli väldigt mycket värre så vi får se vad jag ska göra med den.

Äntligen börjar det hända någonting!

Som jag har försökt gå ner de där sista kilona. Eller det har väl varit ett steg fram och två steg bak. Jag är van vid att äta massor och att träna mycket. Nu blir det knappt mer än vanlig vardagsmotion som inte är fy skam det heller men det är inte i närheten av hur mycket jag brukade röra på mig.
Men det svåra är det där med maten, att ligga på ett litet minus i kalorier. Förut var det inga större problem då jag kunde ligga på ett rätt stort minus när jag åt ca 2000kcal, men nu är det jobbigt.
Det handlar väl bara om att vänja sig och jag vet att det sitter mest i huvudet. Men någonting har jag i alla fall gjort rätt de senaste två veckorna för jag har nämligen lyckats gå ner 1,8kg och jag hade satt ett mål på minus 1,2 kg så jag är väldigt glad! Det känns bra.
Sedan hoppas jag innerligt att jag kan få till lite mer träning när KAY kommer hem, för under latheten tycker jag ju att det är väldigt roligt. Och även om det inte är jätteroligt alla gånger så ÄLSKAR jag att kunna äta STORA portioner utan att jag ska behöva kämpa med att få igen byxorna.
Hur som helst, Klapp på axeln till mig för min viktnedgång och för morgonens promenad i ösregn.

Nu ska dammsugaren rullas fram och helst användas också och sedan har jag en rejäl tvättdag framför mig. Sen ikväll kommer jag ut, hör och häpna! Själv till och med, och med själv menar jag utan lilla familjen som jag för övrigt älskar att umgås med. (Varför gör jag så? Vara tvungen att framhäva hur mycket jag tycker om Robban och Philip bara för att jag ska spendera en kväll själv av så många annars hemmakvällar. DET ÄR SKITSKÖNT ATT VARA SJÄLV IBLAND OCH DET GÖR MIG INTE TILL EN SÄMRE FLICKVÄN/MAMMA FÖR ATT JAG TYCKER DET).
Ikväll ska jag i alla fall träffa Sandra i stan och käka lite gott och sedan blir det nog bio också. Riktigt roligt ska det bli att få snacka lite icke barnrelaterat skit.

All by myself...

IGEN! Jag är ensam här var och varannan vecka känns det som fast med handen på hjärtat gör det inte allt för mycket när det bara gäller en natt. Värre blir det om ett par veckor då Robban drar iväg till Italien... jag vill också till Italien även om jag måste jobba under hela resan, sätt mig på ett flyg bara!
Fast när Robban är iväg är antagligen KAY hemma så då ska jag och Philip göra stan, vi måste absolut prova på barnvagnsbio om det finns någon och sedan hoppas jag på att få våldgästa Emelie i gamla kära Katrineholm.
Fast ensam och ensam... det är jag direkt inte. Förutom Philip har jag ju Malte, Kurt och Lisa så det är liv i huset ändå. Och alla visar sig från sina bästa sidor när inte pappa/husse är hemma och kan hjälpa till (helt otroligt!). Philip ligger just nu och sover fast så som vi har busat med hans nya leksak idag är inte det konstigt.

Nu väntar jag bara på att maten ska bli klar så att jag förhoppningsvis hinner ut och ta en andra promenad innan Philip ska ha sin mat och innan det blir för mörkt. Mörker + Skog= Inget bra =Josephine tror det står ett spöke bakom varje träd.

God damn you tumme!

Först en fundering kring spädbarnsvantar. VARFÖR är det en tumme på vanten? Hur tänker den som sytt dit den där tummen? Man skulle kunna tro att jag håller på att tortera ihjäl Philip av skriket av dömma då jag sätter på honom ytterkläderna så att leta rätt på tummen är uteslutet.
Söt är han i alla fall vid vantpremiären.

Sedan måste ju Robbans "slit " med ytterbelysningen uppmärksammas. Denna stackars lycktstolpe har flyttats runt på tomten men nu har den fått sin plats och får förhoppningsvis sällskap av en kompis snart.

En snabbis om ingenting

Det blir inte många uppdateringar här men dagarna går i ett och jag hinner i princip aldrig med mina "vill" om jag inte rejält försummar mina "måsten" så datorn blir verkligen bortprioriterad.
Philip har börjat med att vilja bli runtburen jämt igenoch hur mysigt det än är så går det inte att ha honom i famnen hela dagarna. Men han är nog bara trött på sina leksaker så idag blir det att titta på en gåstol eller hoppstol eller vad som nu finns. Lillsnutten vill ju hela tiden stå upp för att vara glad och nöjd så jag hoppas att vi kan hitta någon leksak som passar. Allt är ju så satans dyrt också, flera tusenlappar för lite plast!

Helgen har flugit förbi, fredagen är ju helt klart min favoritdag. I fredags bjöd jag på trerätters och sedan tog vi det bara lugnt. Annars har helgen dominerats av att fixa... och så har vi kommit iväg och bowlat två gånger, vi har fastnat lite för det.
Men nu är det alltså måndag igen...japp, bara att göra det bästa av det.

Vilken dag!

Jag ska egentligen inte klaga... men  jag är trött! Så jäkla trött! Jag skulle bara vilja ha en endaste dag då jag får vakna upp och inte göra ett piss, inte ha några måsten eller några ansvarstagande. Bara en ynka dag själv vore guld värt. Dagarna är annars underbara med Philip, det ska jag inte säga annat men jag ska inte heller låtsas om att jag aldrig någonsn vill vara själv... för det vill jag verkligen!
Oj... men imorgon är det en ny dag med nya tag. Idag har jag jobbat på här hemma medan den ena saken efter den andra dyker upp. Städar, fejar, tvättar, håller i ordning och när jag är klar är det bara att börja om.
Igår tvättade jag rent hel stora tvättkorgen och nu är den full igen!
Fy fan rent ut sagt... jag vet väl att det är så men idag har det blivit så påtagligt.
Jag gav faktiskt upp idag i ren vanmakt och drog täcket över mig medan Philip sov.

Jag må han leva...

 Grattis Malte som fyller ett år idag, inte klokt hur snabbt tiden har gått. Det är ingen liten vovve längre även om jag kan tycka det.

Lydigt väntar han på att få hugga in på maten

Katterna ville också ha uppmärksamhet och läggas ut på bloggen

 Ska visa upp ena pyjamasen som spontanshoppades igår, ett par jättesöta turkosa vantar till Philip blev det också. Det slank visst ner en höstjacka till mig med... oops.