Jag är så satans förbannad att jag absolut inte kan sova! Jag orkar inte ligga vaken brevid en snarkande Robban längre och låta huvudet mala på. Jag vill inte vara arg, jag skulle bara vilja koppla bort och inte bry mig. Rycka på axlarna och sedan kommer alla irritationsmoment och alla jäkla konflikter vara ute ur mitt huvud.
Jag blir så trött, arg, ledsen och framför allt otroligt besviken. Känns ibland som att vi får en försmak av vad det betyder att vara tonårsförälder här hemma, Sebastian har börjat sexan och allt som hör där till.
Jag vet ju själv hur stor jag tyckte att jag var i hans ålder. Vad tusan har jag gett mig in på? Fast det frågar jag mig själv med en hel del humor ändå, jag tycker om mitt liv men ibland kan det ändå kännas som jag har tagit mig lite vatten över huvudet.
Jag behöver helt enkelt lära mig att andas... och träna mer. Det har i alla fall varit genom att träna som jag fått ur alla aggressioner förut och jag verkar vara en människa som väldigt lätt arbetar upp mig och blir arg.
Känns helt klart bättre nu i alla fall, soffan nästa och hoppas att jag hinner sova något så att jag orkar med morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar