Potatismos i huvudet

Vilken fruktansvärd natt vi har haft här hemma. Eller det började egentligen redan för två nätter sedan då jag var så dum att jag gick och lade mig riktigt sent. Hann sova i 2 timmar innan Robban kom hem och sedan var det nästan omöjligt att somna om, men jag fick ändå 2 timmar till innan det var dags att gå upp för dagen då Philip vaknade.
Ingen idé att lägga sig mitt på dagen tänkte jag, och dagen rullade på väldigt bra. En planerad tidig kväll blev en sen kväll framför de där jävlarna i "Kungarna av Tylösand", varför tittar jag på den skiten?
23:30 var jag i alla fall i säng och strax efter 01 skriker Philip. Ingen fara, bara att stoppa in nappen i munnen igen, men inte! Det var omöjligt att få honom att somna om, en krånglig mage höll honom uppe och det fanns inget jag kunde göra utom att vänta och hålla honom sällskap. 04:00 fick jag äntligen krypa i säng, helt förstörd var jag men tröstade mig med att få en sovmorgon åtminstone.
Men 06:00 vaknar Philip IGEN! Och nu är han vaken, ingen napp i världen hjälper. Fast där gick min bristningsgräns, jag hade inte en klar tanke i huuvudet och var väldigt ledsen pga för lite sömn.
Det blev sängen för mig för där ryckte Robban in och tog över så ikväll är vi antagligen hjärndöda båda två. Jag känner redan nu att huvudet knappt sitter på plats, vem kunde tro att för lite sömn var så hemskt? Inte jag i alla fall.
Skulle vilja krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet för nu sover Philip minsann, men det går ju inte. I eftermiddag kommer prästen och vi ska gå igenom Philips stundande dop och jag har väl lite att fixa innan. Sedan var det den där Malte-promenaden... Jag behöver några fler timmar idag, men vad gör jag då här?