Tack!

Jag har haft ett par riktigt halvträliga dagar. Droppen var när jag hämtade Philip på dagis och hans jeans var borta... igen. Vi har förlorat ett par jeans redan, någon förälder som inte vill lämna tillbaka dem. (precis som det var med gosedjuret, hur tänker man då)
Jag blev lite irriterad, eller rätt mycket. Ingen idé att skälla på lärarna, de är ju toppenbra och gör sitt bästa. Klart att en del plagg hamnar fel ibland. Men hur kan man som förälder strunta i att lämna tillbaka saker som inte är deras? Och som det till och med står namn i!

När jag kom hem ville jag faktiskt bara sätta mig och gråta en skvätt.
MEN!
Den underbara,underbara läraren ringde upp mig, sa att hon hade ringt runt till föräldrarna och hittat jeansen. TACK! Vilket besvär hon gick igenom. Dessa föräldrar hade givetvis inte snott dem utan fått med sig dem av misstag men det var snällt att Kerstin ringde runt hur som.