Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men vad skönt det vore om mamma och pappa bodde närmre! Jag skulle visserligen inte vilja ha dem springandes här jämt men det vore så smidigt om de bodde i Norrköping så att vi bara hade kunnat åkt in och lämnat av Philip hos dem ett par timmar.
Som ikväll t.ex. skulle det ha varit väldigt mysigt att komma iväg på bio men även fast mamma och pappa väldigt gärna sitter barnvakt (för vem gör inte det till denna underbara pojke) så skulle jag aldrig be dem att åka 7mil för att vara hos oss i max tre timmar, jag skulle heller aldrig åka hela vägen till Vingåker för att lämna av Philip för den korta stunden.
Istället passar vi på att utnyttja dem till barnvakter som t.ex. nästa vecka då vi ska ut med några kompisar och käka, bowla och roa oss lite. Då blir det övernattning för Philips del hemma hos mormor och morfar, det blir grabbkväll eftersom mormor jobbar. Men för min del känns det lite sisådär att lämna bort honom så lång stund...
Nej, jag säger det återigen, de borde bo närmre så att vi kan ha barnvakt oftare fast kortare stunder åt gången. Jag anser att det både är nyttigt för Philips relation till dem och till oss (sina föräldrar) och för Robbans och min relation till både varandra och till Philip.
Det här gamla svenska att man aldrig någonsin har lov att göra något utanför hemmet utan att ta barnen med sig går mig över huvudet. Lite då och då behöver man fasiken egen tid. Där ser man hur viktigt det är att ha ett stort nätverk, det hade jag aldrig kunnat ana.
